Psaltaren 2

1 Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

Hvorfor fnyse Hedningerne, og grunde Folkene paa Forfængelighed?

2 Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

Jordens Konger rejse sig, og Fyrsterne raadslaa tilsammen imod Herren og imod hans salvede:

3 Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

„Lader os sønderrive deres Baand og kaste deres Reb af os!‟

4 Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

Han, som bor i Himlene, ler; Herren spotter dem.

5 Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

Da skal han tale til dem i sin Vrede og forfærde dem i sin Harme:

6 Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

„Jeg har dog indsat min Konge over Zion, mit hellige Bjerg.‟

7 Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

Jeg vil fortælle om et beskikket Raad; Herren sagde til mig: Du er min Søn; jeg fødte dig i Dag.

8 Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

Begær af mig, saa vil jeg give dig Hedningerne til din Arv og Jordens Grænser til din Ejendom.

9 Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

Du skal sønderslaa dem med et Jernspir, ligesom Pottemagerkar skal du sønderbryde dem.

10 Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

Og nu, I Konger, handler klogelig! lader eder undervise, I Dommere paa Jorden!

11 Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

Tjener Herren med Frygt og fryder eder med Bæven!

12 Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.

Kysser Sønnen, at han ikke bliver vred, og I skulle omkomme paa Vejen; thi om et lidet vil hans Vrede optændes; salige alle de, som forlade sig paa ham!