Psaltaren 19
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.
Los cielos cuentan la gloria de ʼElohim, Y el firmamento declara la obra de sus manos.
2 En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.
Día tras día pronuncian su mensaje, Y noche tras noche proclaman sabiduría.
3 Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.
No hay lengua ni palabras En las cuales no sea oída la voz de ellos.
4 Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;
Su expresión llega a toda la tierra, Y sus Palabras hasta los confines del mundo. En ellos puso tabernáculo para el sol,
5 Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.
Y éste, como esposo que sale de su aposento, Se alegra como atleta para recorrer su camino.
6 Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.
De un extremo de los cielos es su salida, Y su órbita hasta el término de ellos. Nada queda escondido de su calor.
7 Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.
La Ley de Yavé es perfecta. Restaura el alma. El testimonio de Yavé es fiel. Hace sabio al sencillo.
8 Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.
Los Preceptos de Yavé son rectos. Alegran el corazón. El Mandamiento de Yavé es puro, Alumbra los ojos.
9 Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.
El temor a Yavé es limpio, Permanece para siempre. Los Juicios de Yavé son verdaderos, Todos justos.
10 De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.
Deseables son más que el oro, Más que mucho oro afinado, Y más dulces que la miel, Aun la que destila del panal.
11 Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.
Tu esclavo es además amonestado por ellos. En guardarlos hay grande galardón.
12 Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.
¿Quién reconocerá sus propios errores? Declárame inocente de los que me son ocultos.
13 Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.
Aparta también a tu esclavo de las soberbias, Que no me dominen. Entonces seré íntegro Y declarado absuelto de gran transgresión.
14 Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.
Sean aceptos los dichos de mi boca delante de Ti Y la meditación de mi corazón, Oh Yavé, Roca mía y Redentor mío.
