Psaltaren 19

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.

In finem, Psalmus David. Cæli enarrant gloriam Dei, et opera manuum eius annunciat firmamentum.

2 En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.

Dies diei eructat verbum, et nox nocti indicat scientiam.

3 Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.

Non sunt loquelæ, neque sermones, quorum non audiantur voces eorum.

4 Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;

In omnem terram exivit sonus eorum: et in fines orbis terræ verba eorum.

5 Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.

In sole posuit tabernaculum suum: et ipse tamquam sponsus procedens de thalamo suo: Exultavit ut gigas ad currendam viam,

6 Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.

a summo cælo egressio eius: Et occursus eius usque ad summum eius: nec est qui se abscondat a calore eius.

7 Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.

Lex Domini immaculata convertens animas: testimonium Domini fidele, sapientiam præstans parvulis.

8 Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.

Iustitiæ Domini rectæ, lætificantes corda: præceptum Domini lucidum; illuminans oculos.

9 Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.

Timor Domini sanctus, permanens in sæculum sæculi: iudicia Domini vera, iustificata in semetipsa.

10 De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.

Desiderabilia super aurum et lapidem pretiosum multum: et dulciora super mel et favum.

11 Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.

Etenim servus tuus custodit ea, in custodiendis illis retributio multa.

12 Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.

Delicta quis intelligit? ab occultis meis munda me:

13 Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.

et ab alienis parce servo tuo. Si mei non fuerint dominati, tunc immaculatus ero: et emundabor a delicto maximo.

14 Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.

Et erunt ut complaceant eloquia oris mei: et meditatio cordis mei in conspectu tuo semper. Domine adiutor meus, et redemptor meus.