Psaltaren 19

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.

Himnarnir sýna okkur dýrð Guðs. Þeir eru þögull vitnisburður um mikilleik verka hans.

2 En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.

Dagur og nótt vitna um vísdóm Drottins.

3 Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.

Hljóðlaust og án orða bera þau boðin um gervalla jörðina.

4 Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;

Sólin fer sína braut um loftin – einmitt þá sem Drottinn setti henni í upphafi.

5 Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.

Hnarreist siglir hún yfir hvolfið, geislandi eins og brúður í brúðkaupi eða hlaupari sem hlakkar til að renna sitt skeið.

6 Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.

Sólin fer um himininn frá austri til vesturs, ekkert fær dulist við geislaflóð hennar og yl.

7 Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.

Lög Guðs eru fullkomin.

8 Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.

Þau vernda og auka skilning, gleðja og lýsa.

9 Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.

Lög Guðs eru eilíf, réttlát og hrein.

10 De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.

Þau eru dýrmætari en gull. Þau eru sætari en hunang.

11 Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.

Því að þau vara okkur við hættum og efla velgengni þeirra sem hlýða þeim.

12 Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.

Hver verður var við syndina sem loðir við hjarta mitt? Hreinsa mig af leyndum syndum.

13 Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.

Forða mér frá vondum mönnum, og stöðva hönd mína að ég geri ekkert ljótt. Sýknaðu mig af syndum mínum svo að ég lifi hreinu lífi.

14 Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.

Ó, að orðin á vörum mér og hugsanir mínar geðjist þér, þú Guð, klettur minn og frelsari.