Psaltaren 19
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.
For the leader. A psalm of David. The heavens declare God’s glory, the sky tells what his hands have done.
2 En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.
Day tells it to day, night reveals it to night,
3 Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.
without speaking, without words; without the sound of voices.
4 Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;
But through all the world their voice carries their words to the ends of the earth. He has pitched a tent for the sun in the sky,
5 Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.
it comes out like a bridegroom from his bridal chamber, it joyfully runs its course like a hero.
6 Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.
From one end of the heavens it rises, and around it runs to the other, and nothing hides from its heat.
7 Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.
The law of the Lord is perfect, renewing life. The decrees of the Lord are trusty, making the simple wise.
8 Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.
The behests of the Lord are right, rejoicing the heart. The command of the Lord is pure, giving light to the eyes.
9 Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.
The fear of the Lord is clean, it endures forever. The Lord’s judgments are true and right altogether.
10 De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.
More precious are they than gold – than fine gold in plenty, and sweeter they are than honey, that drops from the comb.
11 Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.
By them is your servant warned; who keeps them has rich reward.
12 Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.
Who can know their flaws? Absolve me from those I know not.
13 Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.
Keep your servant from wilful sins – from falling under their sway: then blameless and clear will I be from great offense.
14 Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.
May the words of my mouth and the thoughts of my heart be pleasing to you, Lord, my rock and redeemer.
