Psaltaren 19
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.
For the end, a Psalm of David. The heavens declare the glory of God; and the firmament proclaims the work of his hands.
2 En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.
Day to day utters speech, and night to night proclaims knowledge.
3 Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.
There are no speeches or words, in which their voices are not heard.
4 Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;
Their voice is gone out into all the earth, and their words to the ends of the world.
5 Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.
In the sun he has set his tabernacle; and he comes forth as a bridegroom out of his chamber: he will exult as a giant to run his course.
6 Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.
His going forth is from the extremity of heaven, and his circuit to the [other] end of heaven: and no one shall be hidden from his heat.
7 Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.
The law of the Lord is perfect, converting souls: the testimony of the Lord is faithful, instructing babes.
8 Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.
The ordinances of the Lord are right, rejoicing the heart: the commandment of the Lord is bright, enlightening the eyes.
9 Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.
The fear of the Lord is pure, enduring for ever and ever: the judgments of the Lord are true, [and] justified altogether.
10 De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.
To be desired more than gold, and much precious stone: sweeter also than honey and the honey-comb.
11 Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.
For your servant keeps to them: in the keeping of them [there is] great reward.
12 Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.
Who will understand [his] transgressions? purge you me from my secret [sins].
13 Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.
And spare your servant [the attack] of strangers: if they do not gain the dominion over me, then shall I be blameless, and I shall be clear from great sin.
14 Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.
So shall the sayings of my mouth, and the meditation of my heart, be pleasing continually before you, O Lord my helper, and my redeemer.
