Psaltaren 19

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.

(Til sangmesteren. En salme af David.) Himlen forkynder Guds Ære, Hvælvingen kundgør hans Hænders værk.

2 En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.

Dag bærer Bud til Dag, Nat lader Nat det vide.

3 Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.

Uden Ord og uden Tale, uden at Lyden høres,

4 Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;

når Himlens Røst over Jorden vide, dens Tale til Jorderigs Ende. På Himlen rejste han Solen et Telt;

5 Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.

som en Brudgom går den ud af sit Kammer, er glad som en Helt ved at løbe sin Bane,

6 Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.

rinder op ved Himlens ene Rand, og dens Omløb når til den anden. Intet er skjult for dens Glød.

7 Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.

HERRENs Lov er fuldkommen, kvæger Sjælen, HERRENs Vidnesbyrd holder, gør enfoldig viis,

8 Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.

HERRENs Forskrifter er rette, glæder Hjertet, HERRENs Bud er purt, giver Øjet Glans,

9 Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.

HERRENs Frygt er ren, varer evigt, HERRENs Lovbud er Sandhed, rette til Hobe,

10 De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.

kostelige fremfor Guld, ja fint Guld i Mængde, søde fremfor Honning og Kubens Saft.

11 Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.

Din Tjener tager og Vare på dem; at holde dem lønner sig rigt.

12 Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.

Hvo mærker selv, at han fejler? Tilgiv mig lønlige Brøst!

13 Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.

Værn også din Tjener mod frække, ej råde de over mig! Så bliver jeg uden Lyde og fri for svare Synder.

14 Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.

Lad min Munds Ord være dig til Behag, lad mit Hjertes Tanker nå frem for dit Åsyn, HERRE, min Klippe og min Genløser!