Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Müzik şefi için - RAB'bin kulu Davut'un mezmuru - RAB kendisini bütün düşmanlarının pençesinden ve Saul'un elinden kurtardığı gün Davut RAB'be şu ezgiyi okudu: Seni seviyorum, gücüm sensin, ya RAB!
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
RAB benim kayam, sığınağım, kurtarıcımdır, Tanrım, kayam, sığınacak yerimdir, Kalkanım, güçlü kurtarıcım, korunağımdır!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Övgüye değer RAB'be seslenir, Kurtulurum düşmanlarımdan.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Ölüm iplerine dolanmıştım, Yıkım selleri basmıştı beni,
Ölüler diyarının bağları sarmıştı, Ölüm tuzakları çıkmıştı karşıma. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Sıkıntı içinde RAB'be yakardım, Yardıma çağırdım Tanrım'ı. Tapınağından sesimi duydu, Haykırışım kulaklarına ulaştı.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
O zaman yeryüzü sarsılıp sallandı, Titreyip sarsıldı dağların temelleri, Çünkü RAB öfkelenmişti.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Burnundan duman yükseldi, Ağzından kavurucu ateş Ve korlar fışkırdı.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Kara buluta basarak Gökleri yarıp indi.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Bir Keruv'a binip uçtu, Rüzgar kanatlar takarak hızla geldi.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Karanlığı örtündü, Kara bulutları kendine çardak yaptı.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Varlığının parıltısından, Bulutlardan dolu ve korlar savruluyordu.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
RAB göklerden gürledi, Duyurdu sesini Yüceler Yücesi, Dolu ve alevli korlarla.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Savurup oklarını düşmanlarını dağıttı, Şimşek çaktırarak onları şaşkına çevirdi.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Denizin dibi göründü, Yeryüzünün temelleri açığa çıktı, ya RAB, Senin azarlamandan, Burnundan çıkan güçlü soluktan.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
RAB yukarıdan elini uzatıp tuttu, Çıkardı beni derin sulardan.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Beni zorlu düşmanımdan, Benden nefret edenlerden kurtardı, Çünkü onlar benden güçlüydü.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Felaket günümde karşıma dikildiler, Ama RAB bana destek oldu.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Beni huzura kavuşturdu, Kurtardı, çünkü benden hoşnut kaldı.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
RAB doğruluğumun karşılığını verdi, Beni temiz ellerime göre ödüllendirdi.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Çünkü RAB'bin yolunda yürüdüm, Tanrım'dan uzaklaşarak kötülük yapmadım.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
O'nun bütün ilkelerini göz önünde tuttum, Kurallarından ayrılmadım.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
O'nun gözünde kusursuzdum, Suç işlemekten sakındım.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Bu yüzden RAB beni doğruluğuma Ve gözünde pak olan ellerime göre ödüllendirdi.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Sadık kuluna sadakat gösterir, Kusursuz olana kusursuz davranırsın.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Pak olanla pak olur, Eğriye eğri davranırsın.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Alçakgönüllüleri kurtarır, Gururluların başını eğersin.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Işığımın kaynağı sensin, ya RAB, Tanrım! Karanlığımı aydınlatırsın.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Desteğinle akıncılara saldırır, Seninle surları aşarım, Tanrım.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Tanrı'nın yolu kusursuzdur, RAB'bin sözü arıdır. O kendisine sığınan herkesin kalkanıdır.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Var mı RAB'den başka tanrı? Tanrımız'dan başka kaya var mı?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Tanrı beni güçle donatır, Yolumu kusursuz kılar.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Ayaklar verdi bana, geyiklerinki gibi, Doruklarda tutar beni.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Bana savaşmayı öğretti, Kollarımla tunç bir yayı gereyim diye.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Bana zafer kalkanını bağışlarsın, Sağ elin destekler, Alçakgönüllülüğün yüceltir beni.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Bastığım yerleri genişletirsin, Burkulmaz bileklerim.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Kovalayıp yetiştim düşmanlarıma, Hepsi yok olmadan geri dönmedim.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Ezdim onları, kalkamaz oldular, Ayaklarımın altına serildiler.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Savaş için beni güçle donattın, Bana başkaldıranları önümde yere serdin.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Düşmanlarımı kaçmak zorunda bıraktın, Benden nefret edenleri yok ettim.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Feryat ettiler, ama kurtaran çıkmadı; RAB'bi çağırdılar, ama O yanıt vermedi.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Ezdim onları, rüzgarın savurduğu toza döndüler, Sokak çamuru gibi savurup attım.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Halkımın çekişmelerinden beni kurtardın, Ulusların önderi yaptın, Tanımadığım halklar bana kulluk ediyor.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Duyar duymaz sözümü dinlediler, Yabancılar bana yaltaklandılar.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Yabancıların betleri benizleri attı, Titreyerek çıktılar kalelerinden.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
RAB yaşıyor! Kayam'a övgüler olsun! Yücelsin kurtarıcım Tanrı!
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
O'dur öcümü alan, Halkları bana bağımlı kılan.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Düşmanlarımdan kurtarır, Başkaldıranlardan üstün kılar beni, Zorbaların elinden alır.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Bunun için uluslar arasında sana şükredeceğim, ya RAB, Adını ilahilerle öveceğim.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
RAB kralını büyük zaferlere ulaştırır, Meshettiği krala, Davut'a ve soyuna Sonsuza dek sevgi gösterir.
