Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Ki he Takimuʻa ko e Saame ʻa Tevita, ko e tamaioʻeiki ʻa Sihova, ʻaia naʻe lea ʻaki kia Sihova ʻae ngaahi lea ʻoe hiva ni, ʻi he ʻaho ko ia naʻe fakamoʻui ia ʻe Sihova mei he nima ʻo hono ngaahi fili kotoa pē, pea mei he nima ʻo Saula: ʻo pehē, Te u ʻofa kiate koe, ʻE Sihova, ko ʻeku mālohi.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Ko hoku makatuʻu ʻa Sihova, mo ʻeku kolo, mo hoku fakamoʻui; ko hoku ʻOtua, ko hoku mālohi, ʻaia te u falala ki ai; ko hoku fakaū, mo e mālohi ʻo ʻeku moʻui, mo hoku hūfanga māʻolunga.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Te u ui kia Sihova, ʻaia ʻoku ngali mo ia ʻae fakafetaʻi: ko ia te u moʻui ai mei hoku ngaahi fili.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Naʻe kāpui au ʻe he ngaahi mamahi ʻoe mate. pea naʻe fakamanavahēʻi au ʻe he lōmaki mai ʻoe kau tangata angakovi.
Naʻe kāpui au ʻe he ngaahi mamahi ʻo hētesi: naʻe talia au ʻe he ngaahi tauhele ʻoe mate. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
ʻI heʻeku mamahi naʻaku ui kia Sihova, mo tangi ki hoku ʻOtua: pea ne ongoʻi hoku leʻo mei hono faletapu, pea naʻe aʻu atu ʻeku tangi ki hono ʻao, ʻio, ki hono fofonga.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Naʻe ngalulu ai ʻa māmani ʻo tetetete; naʻe ngaue mo lulululu foki ʻae tuʻunga ʻoe ngaahi moʻunga, koeʻuhi ko ʻene houhau.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Naʻe ʻalu hake ʻae kohu ʻi hono houhau, pea naʻe keina ʻe he afi mei hono ngutu: naʻe tutuʻaki ia ʻae fefie.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Naʻa ne ofeʻi hifo foki ʻae ngaahi langi, ʻo hāʻele hifo: pea naʻe ʻi hono lalo vaʻe ʻae poʻuli.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Naʻe heka ia ki he selupi, pea hāʻele ia: ʻio, naʻe hāʻele ia ʻi he ngaahi kapakau ʻoe matangi.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Naʻa ne ngaohi ʻae poʻuli ko hono fakalilolilo: ko hono ʻafioʻanga naʻe kāpui ia ʻe he vai fakapoʻuli mo e ngaahi ʻao matolu ʻoe langi.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
ʻI he ulo mei hono ʻao naʻe mole atu ai ʻa ʻene ngaahi ʻao matolu, ʻae ʻuha maka mo e ngaahi malalaʻi afi.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Naʻe mana foki ʻe Sihova ʻi he ngaahi langi, pea fakahā hono leʻo ʻe he Fungani Māʻolunga; ko e ʻuha maka mo e ngaahi malalaʻi afi.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
ʻIo, naʻa ne fana atu ʻene ngaahi ngahau, pea veteki ʻakinautolu; pea ne fana ʻaki ʻae ngaahi ʻuhila, ʻo veuveuki ʻakinautolu.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Naʻe toki hā ai ʻae ngaahi tafeʻanga ʻoe vai, pea fakahā ai ʻae ngaahi tuʻunga ʻo māmani ʻi ho houhau, ʻE Sihova, ʻi he matangi ʻoe mānava ʻo ho houhau.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Naʻa ne fekau mei ʻolunga, naʻa ne toʻo au, naʻa ne toʻo hake au mei he ngaahi vai lahi.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Naʻa ne fakahaofi au mei hoku fili
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Naʻa nau fakatangaʻi au ʻi he ʻaho ʻo ʻeku tuʻutāmaki: ka ko hoku tokoni ʻa Sihova.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Naʻa ne ʻomi au ki he potu ʻataʻatā lahi; naʻa ne fakahaofi au, ko e meʻa ʻi heʻene fiemālie ʻiate au.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Naʻe totongi ʻe Sihova kiate au ʻo fakatatau ki heʻeku māʻoniʻoni; ʻo fakatatau ki he maʻa ʻa hoku nima kuo ne totongi kiate au.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
He naʻaku tauhi ʻae ngaahi hala ʻo Sihova, pea naʻe ʻikai te u ʻalu ʻi he angakovi mei hoku ʻOtua.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
He naʻe ʻi hoku ʻao ʻa ʻene ngaahi fakamaau kotoa pē, pea naʻe ʻikai te u liʻaki ʻene ngaahi fekau ʻiate au.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Pea naʻaku angatonu foki ʻi hono ʻao, pea ne u taʻofi au mei heʻeku hia.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Ko ia kuo totongi ai au ʻe Sihova ʻo fakatatau ki heʻeku māʻoniʻoni, pea fakatatau ki he maʻa ʻa hoku nima ʻi hono ʻao.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
ʻI he kakai loto ʻofa te ke fakahā koe ko e ʻaloʻofa; ki he tangata angatonu te ke fakahā koe ko e angatonu;
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Ki he māʻoniʻoni te ke fakahā koe ʻae māʻoniʻoni; pea ki he tangata angatuʻu temo fekuki mo ia.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
He ko koe te ke fakamoʻui ʻae kakai mamahi: ka te ke ʻohifo ki lalo ʻae mata fielahi.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Pea te ke tutu ʻeku maama: ʻo huluʻaki ʻeku fakapoʻuli ʻe Sihova ko hoku ʻOtua.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
He ko e meʻa ʻiate koe naʻaku halaua ʻae tau ʻo hao; pea ʻi hoku ʻOtua ne u puna kituʻa ʻi he ʻā maka.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Pea ko e ʻOtua, ʻoku haohaoa hono hala: ʻoku ʻahiʻahiʻi ʻae folofola ʻa Sihova: ko e fakaū ia kiate kinautolu kotoa pē ʻoku falala kiate ia.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
He ko hai ʻoku ʻOtua ka ko Sihova pē? Pe ko hai ʻae makatuʻu ka ko hotau ʻOtua pē?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Ko e ʻOtua ia ʻoku ne nonoʻo ʻaki au ʻae mālohi, ʻo fakahaohaoa hoku ʻaluʻanga.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
ʻOku ne ngaohi hoku vaʻe ke hangē ko e vaʻe ʻoe hainiti, ʻo ne fokotuʻu au ki hoku ngaahi potu māʻolunga.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
ʻOku ne akonakiʻi hoku nima ke tau, ko ia ʻoku fesiʻi ai ʻe hoku nima ʻae kaufana ukamea.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Pea kuo ke foaki foki kiate au ʻae fakaū ʻo hoʻo fakamoʻui: pea kuo poupou hake au ʻe ho nima toʻomataʻu, pea ʻi hoʻo angamalū kuo ke hakeakiʻi au.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Kuo ke fakaʻataʻatā hoku ʻaluʻanga ʻi lalo ʻiate au, ko ia naʻe ʻikai hekea ai hoku vaʻe.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Naʻaku tuli hoku ngaahi fili ʻo maʻu ʻakinautolu: pea naʻe ʻikai te u toe foki kaeʻoua ke ʻauha ʻakinautolu.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Kuo nau makafokafo ʻiate au, ko ia naʻe ʻikai ai tenau faʻa tuʻu hake: kuo nau tō ki hoku lalo vaʻe.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
He naʻa ke nonoʻo ʻaki au ʻae mālohi ki he tau: kuo ke fakavaivai ki lalo ʻiate au ʻakinautolu naʻe tuʻu hake kiate au.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Pea kuo ke foaki foki kiate au ʻae kia ʻo hoku ngaahi fili; koeʻuhi ke u fakaʻauha ʻakinautolu ʻoku fehiʻa kiate au.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Naʻa nau tangi, ka naʻe ʻikai ha taha ke fakamoʻui: ʻio, kia Sihova, ka naʻe ʻikai te ne talia ʻakinautolu.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Pea ne u toki tali ʻakinautolu ʻo momosi ʻo hangē ko e efu ʻoku vilingia ʻi he matangi: naʻaku lī ʻakinautolu kituʻa ʻo hangē ko e pelepela ʻi he ngaahi hala.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Kuo ke fakamoʻui au mei he ngaahi fekeʻikeʻi ʻoe kakai; pea kuo ke ngaohi au ko e ʻulu ki he hiteni: ko e kakai naʻe ʻikai te u ʻiloʻi te nau tauhi au.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
ʻOka nau ka fanongo kiate au, te nau talangofua leva kiate au: ko e kau muli te nau fakavaivai ʻakinautolu kiate au.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
ʻE fakaʻaʻau ʻo ʻosi ʻae ngaahi muli, pea te nau manavahē mei honau ngaahi potu lilo.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
ʻOku moʻui ʻa Sihova; pea fakafetaʻi ki hoku makatuʻu; pea tuku ke hakeakiʻi ʻae ʻOtua ʻo ʻeku moʻui.
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Ko e ʻOtua ia ʻoku langomia au, ʻo ne fakavaivai ʻae kakai kiate au.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
ʻOku ne fakamoʻui au mei hoku ngaahi fili: ʻio, ʻoku ke hiki au ke u māʻolunga ʻiate kinautolu ʻoku angatuʻu kiate au: kuo ke fakamoʻui au mei he tangata angamālohi.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Ko ia te u fakafetaʻi ai kiate koe, ʻE Sihova, ʻi he ʻao ʻoe hiteni, pea te u hivaʻaki ʻae fakafetaʻi ki ho huafa.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
ʻOku ne tuku ʻae fakamoʻui lahi ki heʻene tuʻi; ʻo ne fakahā ʻae ʻaloʻofa kiate ia kuo ne pani ʻaki ʻae lolo, kia Tevita, mo hono hako ʻo taʻengata.
