Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Dijo: ¡Te amo, oh Yavé, Fortaleza mía!
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
¡Yavé, Roca mía y Castillo mío, y mi Libertador! ʼElohim mío y Fortaleza mía, en Quien me refugio, Mi Escudo y mi Cuerno de salvación, mi alta Torre.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Invoco a Yavé, Quien es digno de alabanza, Y soy salvo de mis enemigos.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Me rodearon los lazos de la muerte, Sentí el espanto de los torrentes de Belial.
Me rodearon las ligaduras del Seol, Las trampas de la muerte vinieron sobre mí. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
En mi angustia invoqué a Yavé, Clamé a mi ʼElohim, Y Él oyó mi voz desde su Templo. Mi clamor delante de Él llegó a sus oídos.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
La tierra se conmovió y tembló. También temblaron los fundamentos de las montañas. Fueron sacudidos porque Él estaba airado.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
De su nariz se levantó una humareda, Un fuego de su boca devoró, Carbones fueron encendidos por Él.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Inclinó los cielos, Y descendió con densas tinieblas bajo sus pies.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Cabalgó sobre un querubín y voló. Se precipitó sobre las alas del viento.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Puso oscuridad como escondedero Con su Tabernáculo alrededor de Él, Oscuridad de agua, Densas nubes bajo el cielo.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
El fulgor de su Presencia Atravesó las densas nubes. Descargó granizo y carbones encendidos.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Yavé tronó desde el cielo. ʼElyón dio su voz: ¡Granizo y carbones encendidos!
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Disparó sus flechas y los dispersó. Relámpagos en abundancia, y los confundió.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Entonces aparecieron los lechos del agua Y se descubrieron los cimientos del mundo Ante tu bramido, oh Yavé, Por el soplo del aliento de tu nariz.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Envió desde lo alto y me tomó, Me sacó de muchas aguas.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Me libró de mi poderoso enemigo Y de los que me aborrecían, Porque eran más fuertes que yo.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Me enfrentaron en el día de mi calamidad, Pero Yavé fue mi apoyo.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Me sacó a un lugar espacioso. Me rescató, porque se complació en mí.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Yavé me premió conforme a mi justicia. Me retribuyó según la pureza de mis manos.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Porque guardé los caminos de Yavé, Y no me aparté impíamente de mi ʼElohim.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Pues todos sus Preceptos estuvieron delante de mí, Y no aparté de mí sus Estatutos.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
También fui irreprensible ante Él Y me guardé de cometer iniquidad.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Por eso Yavé recompensó mi rectitud, La pureza de mis manos ante sus ojos.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Con el bondadoso se mostrará bondadoso, Y recto con el hombre recto.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Puro se mostrará con el puro, Y con el perverso se mostrará severo.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
En verdad, Tú salvas al pueblo afligido, Y humillas los ojos altivos.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Oh Yavé, Tú enciendes mi lámpara. ¡Mi ʼElohim ilumina mi oscuridad!
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Porque contigo desbarataré ejércitos, Con mi ʼElohim saltaré sobre un muro.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
El camino de ʼElohim es perfecto. La Palabra de Yavé, acrisolada. Él es escudo a todos los que se refugian en Él.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Porque, ¿quién es ʼEloah aparte de Yavé? ¿Y quién es la Roca fuera de nuestro ʼElohim?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Porque ʼEL es Quien me ata con vigor, Y que perfecciona mi camino,
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Que fortalece mis pies para que sean como de venado Y me sostiene firme en mis alturas,
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Que adiestra mis manos para la batalla, De modo que mis brazos puedan tensar el arco de bronce.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Me diste también el escudo de tu salvación, Tu mano derecha me sostuvo Y tu benignidad me engrandeció.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Ensanchaste mis pasos debajo de mí, Y mis pies no resbalaron.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Perseguí a mis enemigos, los alcancé, Y no regresé hasta que fueron aniquilados.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Les di golpes repetidos, Y no pudieron levantarse, Cayeron debajo de mis pies.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Me armaste de valor para la guerra, Doblegaste a los que me resistían.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Pusiste en fuga a mis enemigos, Para que yo venciera a quienes me aborrecían.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Clamaron, pero no hubo quien los librara, Aun a Yavé, pero no les respondió.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Los desmenucé como polvo ante el viento, Los eché fuera como el barro de las calles.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Me libraste de las contiendas del pueblo. Me designaste jefe de las naciones. Un pueblo que no conocía me sirve.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Tan pronto me oyen, me obedecen, Los extranjeros se sometieron a mí.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Los hijos de extranjeros desfallecen Y salen temblando de sus fortalezas.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
¡Viva Yavé! ¡Bendita sea mi Roca! Sea enaltecido el ʼElohim de mi salvación,
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
ʼEL, Quien ejecuta mi venganza Y me somete pueblos.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Él me libra de mis enemigos. Me enaltece sobre los que se alzan contra mí Y me libras del hombre violento.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Por tanto, yo te daré gracias, Oh Yavé, entre las naciones, Y cantaré alabanzas a tu Nombre.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Él da gran liberación a su rey Y muestra misericordia a su ungido: A David y a su descendencia para siempre.
