Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Para el director del coro. Un salmo de David, el siervo del Señor, quien recitó palabras de su canción al Señor el día que lo salvó de todos sus enemigos y de Saúl. Él cantó así: Te amo, ¡Oh, Señor! Eres mi fuerza.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
El Señor es mi roca, mi fortaleza y mi Salvador. Él es mi Dios, la roca que me protege. Me cuida del peligro. Su poder es como un escudo, y me mantiene a salvo.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Clamo pidiendo la ayuda del Señor, quien merece toda alabanza, y me salvó de los que me odiaban.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Las sogas de la muerte me rodeaban, las aguas de la destrucción se agitaban sobre mí y me ahogaban.
La tumba enrollaba sus cuerdas a mi alrededor, y la muerte me ponía trampas. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
En mi desesperación, clamé al Señor; oré a mi Dios pidiéndole ayuda. Oyó mi voz desde su Templo. Mi grito de ayuda llegó a sus oídos.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
La tierra se sacudió y tembló. Los fundamentos de las montañas se estremecieron por su ira.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Humo salió de sus fosas nasales y fuego de su boca. Había carbones ardientes quemándose delante de él.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Abrió los cielos y descendió, con nubes negras debajo de sus pies.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Cabalgando sobre un ángel voló, surcando los cielos sobre las alas del viento.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Se escondió en la oscuridad, cubriéndose con negras nubes tormentosas.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Granizos y brasas de fuego salieron volando de su gloria y resplandor, pasando a través de nubes gruesas.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
La voz del Altísimo se escuchó como un trueno en el cielo. Entre el granizo y las brasas ardientes.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Lanzó sus flechas, dispersando a sus enemigos; guiándolos con sus rayos de luz.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Rugiste, ¡Oh Señor! Y por el poder del viento que salió de tus fosas nasales los valles del mar fueron expuestos, y las bases de la tierra quedaron al descubierto.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Bajó su mano desde arriba, me agarró y me sostuvo. Él me sacó de las aguas profundas.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Me rescató de mis enemigos más poderosos, de aquellos que me odiaban y que eran mucho más fuertes que yo.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Vinieron a mí en mi peor momento, pero el Señor me sostuvo.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Él me liberó, me rescató porque es mi amigo.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
El Señor me recompensó porque hago lo recto. Me ha retribuido porque soy inocente.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Porque he seguido los caminos de Dios. No he pecado alejándome de Él.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
He mantenido su ley en mi mente; no he ignorado sus mandamientos.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Me hallo sin culpa ante sus ojos; me mantengo firme ante el pecado.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
El Señor me premió por hacer lo correcto. Y soy inocente ante sus ojos.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Pones tu confianza en aquellos que confían también; les muestras integridad a los íntegros.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Te muestras en toda tu pureza a aquellos que son puros, pero revelas tu inteligencia a los que son astutos.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Salvas al los humildes, pero haces caer a los orgullosos.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
¡Enciendes mi lámpara! Señor, Dios mío, ¡Iluminas mi oscuridad!
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Contigo, puedo pelear contra una tropa de soldados; contigo, Dios mío, puedo trepar las paredes de una fortaleza.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Los caminos de Dios son perfectos. La palabra de Dios es fiel. Es un refugio y un escudo para todos aquellos que vienen en busca de protección.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Porque, ¿Quién es Dios si no es nuestro Señor? ¿Quién es la roca, si no es nuestro Dios?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Dios me da fortaleza y me mantiene a salvo.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Él me hace ir a pasos firmes como el venado. Me da la seguridad que necesito para caminar por las alturas sin miedo.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Me enseña a pelear en una batalla. Me da la fuerza para tensar arcos de bronce.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Me proteges con la coraza de tu salvación; me apoyas con tu diestra poderosa; tu poder me ha hecho crecer.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Me diste un espacio en el cual caminar, e impediste que mi pie resbalara.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Perseguí a mis enemigos, y los atrapé. No volví hasta que los hube destruido a todos.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Los retuve en el piso, y no se pudieron levantar. Cayeron ante mis pies.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Me hiciste fuerte para la batalla; hiciste que todos aquellos que se levantaron en mi contra, cayeran de rodillas ante mí.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Hiciste que mis enemigos huyeran. Destruí a todos mis enemigos.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Lloraron y clamaron por ayuda, pero nadie vino a rescatarlos. Incluso llamaron al Señor, pero él no respondió.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Los desmenucé hasta el polvo, como el polvo que se esparce con el viento. Los pisoteé como al lodo de las calles.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Me rescataste del pueblo rebelde. Me hiciste gobernador de las naciones. Personas que no conocía, ahora me sirven.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Tan pronto como oyen de mí, obedecen. Los extranjeros tiemblan ante mi presencia.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Temen, y salen temblando de sus refugios.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
¡El Señor vive! ¡Bendita sea mi roca! ¡Que el señor que salva sea alabado!
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
El Señor fue mi vengador, sometió a los pueblos debajo de mí,
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Me rescató de aquellos que me odiaban. Tú, Señor, me proteges de aquellos que se rebelan contra mí. Me salvas de los hombres violentos.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Por eso te alabaré entre as naciones, Señor. Cantaré alabanzas acerca de quien tú eres.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Has salvado al rey tantas veces, mostrándole tu amor inefable a David, tu ungido, y a sus descendientes para siempre.
