Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Načelniku godbe, Davida hlapca Gospodovega; kateri je govoril Gospodu té pesmi besede v dan, ko ga je bil rešil Gospod iz roke vseh sovražnikov njegovih, kakor iz roke Savlove. In rekel je: Iz osrčja svojega bodem te ljubil, Gospod, moja krepost.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Gospod, skala moja in grad moj in rešitelj moj; Bog mogočni moj, pečina moja, kamor pribegam, ščit moj in blaginje moje rog, višina moja.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Hvaljenega kličem Gospoda in rešujem se sovražnikov svojih.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Obdajajo me smrtne bolečine in malopridnih hudourniki me strašijo.
Groba bolečine me obhajajo, smrtne zanke so mi na poti. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
V stiski svoji kličem Gospoda, in do Boga svojega vpijem; iz svetišča svojega usliši moj glas, in vpitje moje predenj pride do ušes njegovih:
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
In stresa se in giblje zemlja, in podloge gorâ se majó; stresajo se pa, ko se mu vname jeza.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Dim se vali skozi nos njegov in ogenj požrešen iz ust njegovih; žarjavica goreča gre od njega.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
In nagne nebo ter stopi dol, z mrakom pod svojimi nogami,
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
In sedeč na kerubih leti, in plava na vétrovih perotih.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Temo si napravi v zavetje svoje, okolo sebe za šator svoj; temotne vode, gošče gornjih oblakov.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Od svita pred njim prehajajo gosti oblaki njegovi, toča in žarjavica ognjena.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Na nebesih grmi Gospod in z višave izhaja glas njegov, toča in žarjavica ognjena.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Tako proži pušice svoje, razsipa jih in strele meče ter jih podi.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Prikazujejo se tudi najnižje struge vodâ, in razgrinjajo se podloge vesoljne zemlje od hudovanja tvojega, Gospod, od sape tvojega nosú.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Iz višine poseže ter me potegne gor, izvleče me iz mnogih vodâ.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Reši me neprijatelja mojega močnejšega, in sovražnikov mojih, ko so krepkejši od mene.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Srečujejo me ob času nadloge moje, tedaj mi je za palico Gospod:
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
In izpelje me na prosto; reši me, ker me ima rad.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Podeljuje mi Gospod po pravičnosti moji; po čistosti mojih rok mi povrača.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Ker se držim potov Gospodovih, ter se ne obračam krivično od svojega Boga;
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Ker so vse sodbe njegove pred mojimi očmi; in postav njegovih ne odvračam od sebe:
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Ker sem pošten pred njim, in se varujem, da ne ravnam krivično.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Povrača mi Gospod po pravičnosti moji; po čistosti mojih rok pred njegovimi očmi.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Z dobrotljivim izkazuješ se dobrotljivega, s poštenim možem izkazuješ se poštenega.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
S čistim kažeš se čistega, ali popačenemu nasprotuješ.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Ker ti otimaš ljudstvo ubogo, prevzetne pa oči ponižuješ.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Dà, svetilo moje razsvetljuješ; Gospod, moj Bog razjasnjuje moje temé.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
S teboj namreč prodiram skozi krdelo, in z Bogom svojim preskakujem zid.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Tega Boga mogočnega pot je poštena; govor Gospodov ves čist; ščit je vsem, kateri pribegajo k njemu.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Ker kdo je Bog razen Gospod? in kdo skala razen naš Bog?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Ta je Bog mogočni, ki me opasuje z močjo, in dela pošteno mojo pot:
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Storivši noge moje kakor jelenom, da me stavi na višino mojo;
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Boja uči roke moje; tako da zlomi lok jekleni roka moja.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Ker daješ mi ščit blaginje svoje, in desnica tvoja me podpira, in krotkost tvoja me povišuje.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Hoji moji razširjaš prostor moj; in členki mojih nog ne omahujejo.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Sovražnike svoje podim in dohajam jih; in ne povrnem se, dokler jih nisem uničil.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Zdrobim jih tako, da ne morejo več vstati, padajoč pod noge moje.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Opasuješ me namreč z močjo za vojsko; pod me podiraš nje, ki se spenjajo zoper mene.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
In neprijateljev mojih tilnik mi podajaš; da ugonobim sovražnike svoje.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Vpijejo, a ni ga, da jih reši; h Gospodu, a ne usliši jih.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Zatorej jih razmeljem kakor prah pred vetrom; kakor blato na ulicah jih drobim.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Oproščaš me prepirov ljudstva; staviš me narodom na čelo; ljudstvo, katerega nisem poznal, služi mi:
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Na sluh ušesa so mi pokorni; tujci se mi udajajo lažnjivo;
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Tujci padajo in pritrepetavajo iz gradov svojih.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Gospod živi in blagoslovljena skala moja; zatorej naj se povišuje Bog blaginje moje.
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Bog ta mogočni, ki mi daje maščevanje, in spravlja ljudstva pód me;
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Rešuje me sovražnikov mojih; tudi nad nje, ki se spenjajo zoper mene, povzdignil si me; možu silovitemu si me iztrgal.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Zatorej te bodem slavil med narodi, Gospod, in prepeval bodem tvojemu imenu:
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Da veliko blaginjo vsakoršno podeljuješ svojemu kralju, in izkazuješ milost maziljencu svojemu, Davidu in semenu njegovemu na veke.
