Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Ljubil te bom, oh Gospod, moja moč.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Gospod je moja skala, moja trdnjava in moj osvoboditelj, moj Bog, moja moč, v katero bom zaupal, moj ščit in rog rešitve moje duše in moj visoki stolp.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Klical bom h Gospodu, ki je vreden, da je hvaljen. Tako bom rešen pred svojimi sovražniki.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Obdale so me bridkosti smrti in poplave brezbožnih ljudi so me prestrašile.
Obkrožile so me bridkosti pekla. Zanke smrti so me ovirale. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
V svoji stiski sem klical h Gospodu in jokal k svojemu Bogu. Iz svojega templja je slišal moj glas in moj jok je prišel predenj, celó v njegova ušesa.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Potem se je zemlja stresla in zatrepetala, tudi temelji gora so se premaknili in bili streseni, ker je bil ogorčen.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Iz njegovih nosnic je izšel dim in ogenj iz njegovih ust je požiral. Ogorki so bili prižgani z njim.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Uklonil je tudi nebo in prišel dol. Tema je bila pod njegovimi stopali.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Jezdil je na kerubu in letel. Da, letel je na perutih vetra.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Temo je naredil [za] svoj skriti kraj, njegov paviljon okoli njega so bile temne vode in gosti oblaki neba.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Ob sijaju, ki je bil pred njim, so šli mimo njegovi gosti oblaki, zrna toče in ognjeno oglje.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Gospod je tudi zagrmel v nebesih in Najvišji je dal svoj glas, zrna toče in ognjeno oglje.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Da, poslal je svoje puščice in jih razkropil in izstrelil bliske ter jih porazil.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Potem so bila vidna rečna korita in temelji zemeljskega [kroga] so bili odkriti ob tvojem oštevanju, oh Gospod, ob pišu diha iz tvojih nosnic.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Poslal je od zgoraj, me vzel, me potegnil iz mnogih voda.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Osvobodil me je pred mojim močnim sovražnikom in pred temi, ki so me sovražili, kajti zame so bili premočni.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Ovirali so me na dan moje katastrofe. Toda Gospod je bil moja opora.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Privedel me je tudi na velik kraj, osvobodil me je, ker se je razveseljeval v meni.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Gospod me je nagradil glede na mojo pravičnost, glede na čistost mojih rok mi je poplačal.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Kajti obdržal sem Gospodove poti in se nisem zlobno oddvojil od svojega Boga.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Kajti vse njegove sodbe so bile pred menoj in njegovih zakonov nisem odvrnil od sebe.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Pred njim sem bil tudi pošten in se varoval pred svojo krivičnostjo.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Zaradi tega mi je Gospod poplačal glede na mojo pravičnost, glede na čistost mojih rok v svojem pogledu.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Z usmiljenim se boš pokazal usmiljenega, s poštenim človekom se boš pokazal poštenega,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
s čistim se boš pokazal čistega in s kljubovalnim se boš pokazal kljubovalnega.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Kajti rešil boš stiskano ljudstvo, toda ponižal boš vzvišene poglede.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Kajti prižgal boš mojo svečo. Gospod, moj Bog, bo razsvetlil mojo temo.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Kajti s teboj sem tekel skozi krdelo in s svojim Bogom sem preskočil zid.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Glede Boga, njegova pot je popolna. Gospodova beseda je preizkušena; on je ščit vsem, ki zaupajo vanj.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Kajti kdo je Bog, razen Gospoda? Ali kdo je skala, razen našega Boga?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Bog je ta, ki me opasuje z močjo in moje poti dela popolne.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Moja stopala dela podobna stopalom košute in me postavlja na moja visoka mesta.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Úči moje roke za vojno, tako da je jeklen lok zlomljen z mojimi lakti.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Dal si mi tudi ščit tvoje rešitve duše in tvoja desnica me podpira in tvoja blagost me je naredila velikega.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Pod menoj si razširil moje korake, da moja stopala niso zdrsnila.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Zasledoval sem svoje sovražnike in jih dohitevam. Niti se nisem ponovno obrnil, dokler niso bili uničeni.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Ranil sem jih, da niso mogli vstati. Padli so pod moja stopala.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Kajti opasal si me z močjo za boj. Podjarmil si mi tiste, ki vstajajo zoper mene.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Prav tako si mi dal vratove mojih sovražnikov, da lahko uničim te, ki me sovražijo.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Vpili so, toda nikogar ni bilo, da jih reši, celó h Gospodu, toda ni jim odgovoril.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Potem sem jih mlatil, majhne kakor prah pred vetrom. Spodil sem jih kakor nesnago na ulicah.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Osvobodil si me pred človeškimi prepiri in me naredil za poglavarja poganom. Ljudstvo, ki ga nisem poznal, mi bo služilo.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Takoj, ko bodo zaslišali o meni, me bodo ubogali. Tujci se mi bodo podredili.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Tujci bodo bledeli in prestrašeni bodo iz svojih ograjenih prostorov.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Gospod živi in blagoslovljena bodi moja skala in vzvišen naj bo Bog rešitve moje duše.
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
To je Bog, ki me maščuje in ljudstva podjarmlja pod menoj.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Osvobaja me pred mojimi sovražniki. Da, dviguješ me nad tiste, ki se dvigujejo zoper mene. Osvobodil si me pred nasilnežem.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Zatorej se ti bom zahvaljeval med pogani, oh Gospod in prepeval hvalnice tvojemu imenu.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Svojemu kralju on daje veliko osvoboditev in izkazuje usmiljenje svojemu maziljencu Davidu in njegovemu semenu na vékomaj.
