< Psaltaren 18 >
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Kumutungamiri wokuimba. Pisarema raDhavhidhi muranda waJehovha. Akaimbira Jehovha mashoko orwiyo urwu paakarwirwa naJehovha kubva mumaoko avavengi vake vose nomuruoko rwaSauro. Akati: Ndinokudai, imi Jehovha, simba rangu.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Jehovha ndiye dombo rangu, nhare yangu, murwiri wangu; Mwari wangu ndiye dombo rangu, wandinovanda maari. Ndiye nhoo yangu norunyanga rworuponeso rwangu, shongwe yangu.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Ndinodana kuna Jehovha, iye akafanira kurumbidzwa, uye ndinoponeswa kubva kuvavengi vangu.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Mabote orufu akandipinganidza; mvura zhinji inoparadza yakandifukidza.
5 Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol )
Mabote eguva akandimonera; misungo yorufu yakanangana neni. (Sheol )
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Pakutambudzika kwangu ndakadana kuna Jehovha; ndakadana kuna Mwari wangu kuti ndibatsirwe. Akanzwa inzwi rangu ari mutemberi yake; kuchema kwangu kwakasvika pamberi pake munzeve dzake.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Nyika yakadedera ikadengenyeka, uye nheyo dzamakomo dzakazunguzika;
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Utsi hwakakwira huchibva mumhino dzake; moto unoparadza wakabuda mumuromo make, mazimbe anopisa akabuda mauri achipfuta.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Akatsemura matenga akauya pasi; makore erima akanga ari pasi petsoka dzake.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Akatasva makerubhi akabhururuka; akabhururuka pamapapiro emhepo.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Akaita rima chifukidzo chake, denga rake rakamupoteredza, iwo makore matema emvura okudenga.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Nokupenya kwaibva pamberi pake, makore akabuda akafamba, nechimvuramabwe nokupenya kwemheni.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Jehovha akatinhira kudenga; inzwi roWokumusoro-soro rikanzwika.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Akapfura miseve yake akaparadzira vavengi vake, kupenya kukuru kwemheni kukavavhundutsa.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Mipata yegungwa yakaiswa pachena, uye nheyo dzenyika dzakaiswa pachena pakutuka kwenyu, imi Jehovha, nokufema kwemhino dzenyu.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Akadzika pasi achibva kumusoro akanditora; akandibudisa pamvura zhinji yakadzika.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Akandinunura kubva kuvavengi vangu vane simba, kubva kuvadzivisi vangu, vakanga vakasimba zvikuru kwandiri.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Vakandinanga pazuva renjodzi yangu, asi Jehovha akanga ari mutsigiri wangu.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Akandibudisa akandiisa panzvimbo yakafarikana; akandinunura nokuti akanga achindifarira.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Jehovha akandiitira zvakafanira kururama kwangu; nokuchena kwamaoko angu.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Nokuti ndakachengeta nzira dzaJehovha; handina kuita zvakaipa nokubva pana Mwari wangu.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Mirayiro yake yose iri pamberi pangu; handina kutsauka pazvirevo zvake.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Ndakanga ndisina chandingapomerwa pamberi pake, uye ndakazvichengeta kuti ndigare kure nechivi.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Jehovha akandipa mubayiro zvakaringana nokururama kwangu, zvakaringana nokuchena kwamaoko angu pamberi pake.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Kuna vakatendeka munoratidza kutendeka kwenyu, kuna vasina chavangapomerwa munoratidza kusapomerwa kwenyu,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
kuna vakachena munoratidza kuchena kwenyu, asi kuna vakatsauka munoratidza hasha dzenyu.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Munoponesa vanozvininipisa, asi muchideredza vane meso anozvikudza.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Imi, iyemi Jehovha, munoita kuti mwenje wangu urambe uchipfuta; Mwari wangu anoshandura rima rangu richiva chiedza.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Norubatsiro rwenyu ndichaenda kundorwa hondo; naMwari wangu ndinogona kukwira rusvingo.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Kana ari Mwari, nzira yake yakakwana; shoko raJehovha harina charingapomerwa. Ndiye nhoo yavose vanovanda maari.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Nokuti ndianiko Mwari kunze kwaJehovha? Uye ndianiko Dombo kunze kwaMwari wedu?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
NdiMwari anondishongedza nesimba uye anokwanisa nzira yangu.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Anoita kuti tsoka dzangu dzive setsoka dzenondo; anoita kuti ndigone kumira pakakwirira.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Anodzidzisa maoko angu kurwa; maoko angu anowembura uta hwendarira.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Munondipa nhoo yenyu yokukunda, uye ruoko rwenyu rworudyi runonditsigira; munokotama pasi kuti mundiite mukuru.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Munondiitira nzira yakapamhama pasi pangu, kuitira kuti zvitsitsinho zvangu zvirege kutedzemuka.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Ndakatevera vavengi vangu ndikavabata; handina kudzokera shure kusvikira vaparadzwa.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Ndakavapwanya kuti vakoniwe kusimuka; vakawira pasi petsoka dzangu.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Makandishongedza nesimba rokurwa; makaita kuti vadzivisi vangu vapfugame patsoka dzangu.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Makaita kuti vavengi vangu vatize, uye ndakaparadza vavengi vangu.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Vakachemera kubatsirwa, asi hakuna akavaponesa, kunyange kuna Jehovha, asi haana kuvapindura.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Ndakavapura vakatsetseka seguruva ratakurwa nemhepo; ndakavadururira pasi sedope renzira dzomumusha.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Makandirwira pakurwisa kwavanhu; makandiita musoro wendudzi; vanhu vandakanga ndisingazivi vava varanda vangu.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Pavanongondinzwa, vanonditeerera; vatorwa vanokotama pamberi pangu.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Vose vanoora mwoyo; vanouya vachibva panhare dzavo vachidedera.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Jehovha mupenyu! Dombo rangu ngarirumbidzwe! Ngaakudzwe Mwari Muponesi wangu!
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Ndiye Mwari anonditsivira, anoisa ndudzi pasi pangu,
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
anondiponesa pavavengi vangu. Makandisimudzira pamusoro pavavengi vangu. Makandinunura kubva kuvanhu vechisimba.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Naizvozvo ndichakurumbidzai pakati pendudzi, imi Jehovha; ndichaimbira zita renyu nziyo dzokurumbidza.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Anopa mambo wake kukunda kukuru; anoratidza unyoro hwake husingaperi kumuzodziwa wake, kuna Dhavhidhi nokuvana vake nokusingaperi.