Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Para o regente. Do servo do SENHOR, chamado Davi, o qual falou as palavras deste cântico ao SENHOR, no dia em que o SENHOR o livrou das mãos de todos os seus inimigos, e das mãos de Saul. Ele disse: Eu te amarei, SENHOR, [tu és] minha força.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
O SENHOR é minha rocha, e minha fortaleza, e meu libertador, meu Deus, meu rochedo, em quem confio; [é] meu escudo, e a força da minha salvação, meu alto refúgio.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Eu clamei ao SENHOR digno de louvor; e fiquei livre de meus inimigos.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Cordas de morte me cercaram; e riachos de maldade me encheram de medo.
Cordas do Xeol me envolveram; laços de morte me afrontaram. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Em minha angústia, clamei ao SENHOR, e roguei a meu Deus; desde o seu Templo ele ouviu a minha voz; e o meu clamor diante de seu rosto chegou aos ouvidos dele.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Então a terra de abalou e tremeu; e os fundamentos dos montes de moveram e foram abalados, porque ele se irritou.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Fumaça subiu de seu nariz, e fogo consumidor saiu de sua boca; carvões foram acesos por ele.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Ele moveu os céus, e desceu; e as trevas [estavam] debaixo de seus pés.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Ele montou sobre um querubim, e fez seu voo; e voou veloz sobre as assas do vento.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Ele pôs as trevas como seu esconderijo; pôs a sua tenda ao redor dele; trevas das águas, nuvens dos céus.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Do brilho de sua presença suas nuvens se espalharam, [e também] a saraiva, e as brasas de fogo.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
E o SENHOR trovejou nos céus; e o Altíssimo soltou sua voz; saraiva e brasas de fogo [caíram].
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Ele mandou suas flechas, e os dispersou; e [lançou] muitos raios, e os perturbou.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
E as profundezas das águas foram vistas, e os fundamentos do mundo foram descobertos por tua repreensão, SENHOR, pelo sopro do vento do teu nariz.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Desde o alto ele enviou, [e] me tomou; tirou-me de muitas águas.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Ele me livrou do meu forte inimigo, e daqueles que me odeiam; porque eles eram mais poderosos do que eu.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Eles me confrontaram no dia de minha calamidade; mas o SENHOR ficou junto de mim.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Ele me tirou para um lugar amplo; ele me libertou, porque se agradou de mim.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
O SENHOR me recompensou conforme a minha justiça; conforme a pureza das minhas mãos ele me retribuiu.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Porque eu guardei os caminhos do SENHOR; nem me [afastei] do meu Deus praticando o mal.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Porque todos os juízos dele estavam diante de mim; e não rejeitei seus estatutos para mim.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Mas eu fui fiel com ele; e tomei cuidado contra minha maldade.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Assim o SENHOR me recompensou conforme a minha justiça; conforme a pureza de minhas mãos perante seus olhos.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Com o bondoso tu te mostras bondoso; [e] com o homem fiel tu te mostras fiel.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Com o puro tu te mostras puro; mas com o perverso tu te mostras agressivo.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Porque tu livras ao povo aflito, e humilhas aos olhos que se exaltam.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Porque tu acendes minha lâmpada; o SENHOR meu Deus ilumina as minhas trevas.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Porque contigo eu marcho [contra] um exército; e com meu Deus eu salto um muro.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
O caminho de Deus é perfeito; a palavra do SENHOR é refinada; ele [é] escudo para todos os que nele confiam.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Porque quem é Deus, a não ser o SENHOR? E quem é rocha, a não ser o nosso Deus?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Deus [é] o que me veste de força; e o que dá perfeição ao meu caminho.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Ele faz meus pés como o das cervas; e me põe em meus lugares altos.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Ele ensina minhas mãos para a guerra, [de modo que] um arco de bronze se quebra em meus braços.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Também tu me deste o escudo de tua salvação, e tua mão direita me sustentou; e tua mansidão me engrandeceu.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Tu alargaste os meus passos abaixo de mim; e meus pés não vacilaram.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Persegui a meus inimigos, e eu os alcancei; e não voltei até os exterminá-los.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Eu os perfurei, que não puderam mais se levantar; caíram debaixo dos meus pés.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Porque tu me preparaste com força para a batalha; fizeste se curvarem abaixo de mim aqueles que contra mim tinham se levantado.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
E tu me deste a nuca de meus inimigos; destruí aos que me odiavam.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Eles clamaram, mas não havia quem os livrasse; [clamaram até] ao SENHOR, mas ele não lhes respondeu.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Então eu os reduzi a pó, como a poeira ao vento; eu os joguei fora como a lama das ruas.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Tu me livraste das brigas do povo; tu me puseste como cabeça das nações; o povo que eu não conhecia me serviu.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Ao [me] ouvirem, [logo] me obedeceram; estrangeiros se sujeitaram a mim.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Estrangeiros se enfraqueceram; e tremeram de medo desde suas extremidades.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
O SENHOR vive, e bendito [seja] minha rocha; e exaltado [seja] o Deus de minha salvação;
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
O Deus que dá minha vingança, e sujeita aos povos debaixo de mim;
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Aquele que me livra dos meus inimigos; tu também me exaltas sobre aqueles que se levantam contra mim; tu me livras do homem violento.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Por isso, SENHOR, eu te louvarei entre as nações, e cantarei ao teu Nome;
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Que faz grandes as salvações de seu Rei, e pratica a bondade para com o seu ungido, com Davi, e sua semente, para sempre.
