Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
I KIN pok on komui Main, ai kel.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Ieowa ai paip, ai kel, ai jaundor, ai Kot, ai paipalap, me i kin liki, pere pa i, menkamaur pa i o jile pa i!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
I kin nidinid on Ieowa, me kapin en ko on, o i pan dorela jan ai imwintiti kan.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
I lodi oner jal en mela kan, o pilap en Pileam akan kamajak ia er.
Jal en wajan mela kol ia dier, o jal en mela kaloe ia dier. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Ni ai majak i likwir on Ieowa o weriwer on ai Kot; I ap kotin ereki nil ai jan nan tanpaj a, o ai likwir lel on karon a kan.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Jappa rerer o mokidedar, o pajon en nana kan ititekok o rerer, ni a kotin onionidar.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Atiniai koda jan nan jilan i, o kijiniai kelail jan nan au a, ap kareda liol.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
O a kotikidier nanlan o kotidido, o rotorot impan aluwilu a kan.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
O a kotikot pon Kerup amen o kotin pirwei, o a kotin dake pa en an.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Tanpaj a im pwal iei rotorot, o katau laud, o tapok rotorot, kapil pena i.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Linan me mi mo a, kamueit pajan tapok kan ian akel o liol.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
O Ieowa kotin wiadar nanjapwe nanlan, o me Lapalapia kotin poronelar kapit i ian akel o liol.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
A kotin kajik wei japwilim a kanan en kajik katieu, o kotin kamueit irail pajan. A kotin wiadar liol toto o kamajak irail adar.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Al en pil akan ap janjaladar, o pajon en jappa weiweidar ki ar onion Main, mon an en jilan omui.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
A kotikidier lim a jan nan waja ileile, a kotin kol ia di o kotin api ia dar jan nan pil kalaimun akan.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
A kotin dore ia la jan ai imwintiti kelail akan, jan ir, me kailon kin ia, ir me i jota itar on.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Irail kaloe ia dier ni ai ran apwal, a Ieowa kotin wialar jauaj pa i.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
O a kotin kalua ia wajan jaladok, a kotin kamaio ia da, aki a kotin kupukupura ia.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Ieowa kin kotin jauaja ia duen ai pun, a kotin katini on ia duen makelekel en pa i kan.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Pwe i kin weweid nani al en Ieowa, o i jota kin katiwo on ai Kot.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Pwe a majan akan mi mo i, o i jota pan kaje jan ia a kujoned akan.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Pwe nai unjokalar mon jilan i o juedeki ai japun.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
O Ieowa kotin katini on ia duen ai pun, o duen makelekel en pa i kan mon jilan i.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Komui me kalanan on me mau kan, o lelapok on me lelapok kan,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
O makelekel ren me makelekel akan, o japun ren me japun kan.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Pwe kom kin kotin dorela aramaj luet akan, ap kadukiedi maj en me aklapalap akan.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Pwe kom kin kotin kamaraini ai lamp, Ieowa ai Kot kin kamaraini ai rotorot.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Pwe ni ai ian komui i kak kaloedi karij en jaunpei kan, o ni ai ian ai Kot, i kak lujwei pon kel takai.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
AI en Kot me unjokala; majan en Ieowa me makelekel. I pere pan karoj, me liki i.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Pwe ia amen Kot impan Ieowa, de ia paip eu impan atail Kot?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
lei Kot, me kotin aude kin ia manaman, o kaunjokala al ai.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
A kin kotin wiai on na i kan dueta na en tia, o kotin kajapwil ia dan waja ileile.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
A kotin padaki on pa i kan tiak en mauin o, pwen kak on kaonopada kaiik katieu mata.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Kom kotiki on ia pere pan maur omui, o lim omui pali maun kamana ia da, o omui opampap me kajapwil ia da.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Kom kotin kaonopadar al, me i pan weweid ia, pwe nil i kan ender krijedi.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
I pan tan won ai imwintiti kan o kono irail edi, o i jota pan puredo, lao karoj lodier.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
I pan kamor irail pajan, re jota pan kak palian ia, o re pan pupedi on pan na i kan.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Kom kak kamana kin ia omui manaman on ni pei; Kom kak kajedi on pan na i kan karoj me palian ia.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Kom kin kotin kaloedi on ia ai imwintiti kan, pwen kawela, me kailon kin ia.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Re kin likelikwir, a jota jauaj parail ren Ieowa, a jota kotin japen ir.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
I pan juk irail pajan dueta pwel par nan kijinian; i pan kaje ir ala dueta pwel jamin jan nani al o.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Kom kin kotin dore ia jan ren akamai en aramaj, o kom kotin kajapwil ia dan men liki kan; o wei eu me i jaja kin upa on ia.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Ni ar roner, re peiki on ia er, o nain men wai kan peikion ia ni linkapin.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Nain men wai kan poridier o rerer o pwarado jan nan ar im kalaimun akan.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Ieowa kotin ieiaj; kapin on ai paipalap; o kapin on Kot ai jaundor.
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Kot me kotin depuk on ai imwintiti kan, o a kotin kaloedi on ia ai imwintiti kan;
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Kom kotin dore ia la jan ai imwintiti kan, o kom kotin kajapwil ia dan ir, me palian ia. Kom kin kotin jauaja ia on me, morjued on ia.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
I me i men danke komui, Main Ieowa, nan pun en men liki kan o kauleki duen mar Omui,
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Komui me kotin kamaurada melel japwilim a nanmarki o a kotin jauaja mau japwilim a Dawid keiedier o kadaudok a kokolata.
