Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
伶長にうたはしめたるヱホバの僕ダビデの歌、このうたの詞はもろもろの仇およびサウルの手より救れしときヱホバに對ひてうたへるなり 云く ヱホバわれの力よ われ切になんぢを愛しむ
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
ヱホバはわが巌 わが城 われをすくふ者 わがよりたのむ神 わが堅固なるいはほ わが盾 わがすくひの角 わがたかき櫓なり
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
われ讃稱ふべきヱホバをよびて仇人よりすくはるることをえん
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
死のつな我をめぐり惡のみなぎる流われをおそれしめたり
陰間のなは我をかこみ死のわな我にたちむかへり (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
われ窮苦のうちにありてヱホバをよび又わが紳にさけびたり ヱホバはその官よりわが聲をききたまふ その前にてわがよびし聲はその耳にいれり
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
このときヱホバ怒りたまひたれば地はふるひうごき山の基はゆるぎうごきたり
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
烟その鼻よりたち火その口よりいでてやきつくし炭はこれがために燃あがれり
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
ヱホバは天をたれて臨りたまふ その足の下はくらきこと甚だし
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
かくてケルブに乗りてとび風のつばさにて翔り
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
闇をおほひとなし水のくらきとそらの密雲とをそのまはりの幕となしたまへり
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
そのみまへの光輝よりくろくもをへて雹ともえたる炭とふりきたれり
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
ヱホバは天に雷鳴をとどろかせたまへり 至上者のこゑいでて雹ともえたる炭とふりきたり
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
ヱホバ矢をとばせてかれらを打ちらし數しげき電光をはなちてかれらをうち敗りたまへり
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
ヱホバよ斯るときになんぢの叱咤となんぢの鼻のいぶきとによりて水の底みえ地の基あらはれいでたり
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
ヱホバはたかきより手をのべ我をとりて大水よりひきあげ
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
わがつよき仇とわれを憎むものとより我をたすけいだしたまへり かれらは我にまさりて最強かりき
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
かれらはわが災害の日にせまりきたれり 然どヱホバはわが支柱となりたまひき
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
ヱホバはわれを悦びたまふがゆゑにわれをたづさへ廣處にだして助けたまへり
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
ヱホバはわが正義にしたがひて恩賜をたまひ わが手のきよきにしたがひて報賞をたれたまへり
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
われヱホバの道をまもり惡をなしてわが神よりはなれしことなければなり
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
そのすべての審判はわがまへにありて われその律法をすてしことなければなり
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
われ神にむかひて缺るところなく己をまもりて不義をはなれたり
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
この故にヱホバはわがただしきとその目前にわが手のきよきとにしたがひて我にむくいをなし給へり
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
なんぢ憐憫あるものには憐みあるものとなり完全ものには全きものとなり
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
きよきものには潔きものとなり僻むものにはひがむ者となりたまふ
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
そは汝くるしめる民をすくひたまへど高ぶる目をひくくしたまふ可ればなり
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
なんぢわが燈火をともし給ふべければなり わが神ヱホバわが暗をてらしたまはん
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
我なんぢによりて軍の中をはせとほり わが神によりて垣ををどりこゆ
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
神はしもその途またくヱホバの言はきよし ヱホバはずべて依頼むものの盾なり
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
そはヱホバのほかに紳はたれぞや われらの紳のほかに巌はたれぞや
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
神はちからをわれに帯しめ わが途を全きものとなしたまふ
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
神はわが足を唐のあしのごとくし我をわが高處にたたせたまふ
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
神はわが手をたたかひにならはせてわが臂に銅弓をひくことを得しめたまふ
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
又なんぢの救の盾をわれにあたへたまへり なんぢの右手われをささへなんぢの謙卑われを大ならしめたまへり
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
なんぢわが歩むところを寛濶ならしめたまひたれば わが足ふるはざりき
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
われ仇をおひてこれに追及かれらのほろぶるまでは歸ることをせじ
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
われかれらを撃てたつことを得ざらしめん かれらはわが足の下にたふるべし
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
そはなんぢ戦争のために力をわれに帯しめ われにさからひておこりたつ者をわが下にかがませたまひたればなり
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
我をにくむ者をわが滅しえんがために汝またわが仇の背をわれにむけしめ給へり
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
かれら叫びたれども救ふものなく ヱホバに對ひてさけびたれども答へたまはざりき
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
我かれらを風のまへの塵のごとくに搗砕き ちまたの坭のごとくに打棄たり
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
なんぢわれを民のあらそひより助けいだし我をたててもろもろの國の長となしたまへり わがしらざる民われにつかへん
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
かれらわが事をききて立刻われにしたがひ異邦人はきたりて佞りつかへん
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
ことくにびとは衰へてその城よりをののきいでん
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
ヱホバは活ていませり わが磐はほむべきかな わがすくひの神はあがむべきかな
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
わがために讎をむくい異邦人をわれに服はせたまふはこの神なり
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
神はわれを仇よりすくひたまふ實になんぢは我にさからひて起りたつ者のうへに我をあげ あらぶる人より我をたすけいだし給ふ
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
この故にヱホバよ われもろもろの國人のなかにてなんぢに感謝し なんぢの名をほめうたはん
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
ヱホバはおほいなる救をその王にあたへ その受膏者ダビデとその裔とに世々かぎりなく憐憫をたれたまふ
