Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Au chef des chantres. Du serviteur de l’Éternel, de David, qui adressa à l’Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l’Éternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t’aime, ô Éternel, ma force!
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Éternel, mon rocher, ma forteresse, mon libérateur! Mon Dieu, mon rocher, où je trouve un abri! Mon bouclier, la force qui me sauve, ma haute retraite!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Je m’écrie: Loué soit l’Éternel! Et je suis délivré de mes ennemis.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Les liens de la mort m’avaient environné, Et les torrents de la destruction m’avaient épouvanté;
Les liens du sépulcre m’avaient entouré, Les filets de la mort m’avaient surpris. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Dans ma détresse, j’ai invoqué l’Éternel, J’ai crié à mon Dieu; De son palais, il a entendu ma voix, Et mon cri est parvenu devant lui à ses oreilles.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
La terre fut ébranlée et trembla, Les fondements des montagnes frémirent, Et ils furent ébranlés, parce qu’il était irrité.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Il s’élevait de la fumée dans ses narines, Et un feu dévorant sortait de sa bouche: Il en jaillissait des charbons embrasés.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Il abaissa les cieux, et il descendit: Il y avait une épaisse nuée sous ses pieds.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Il était monté sur un chérubin, et il volait, Il planait sur les ailes du vent.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Il faisait des ténèbres sa retraite, sa tente autour de lui, Il était enveloppé des eaux obscures et de sombres nuages.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
De la splendeur qui le précédait s’échappaient les nuées, Lançant de la grêle et des charbons de feu.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
L’Éternel tonna dans les cieux, Le Très-Haut fit retentir sa voix, Avec la grêle et les charbons de feu.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Il lança ses flèches et dispersa mes ennemis, Il multiplia les coups de la foudre et les mit en déroute.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Le lit des eaux apparut, Les fondements du monde furent découverts, Par ta menace, ô Éternel! Par le bruit du souffle de tes narines.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Il étendit sa main d’en haut, il me saisit, Il me retira des grandes eaux;
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Il me délivra de mon adversaire puissant, De mes ennemis qui étaient plus forts que moi.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Ils m’avaient surpris au jour de ma détresse; Mais l’Éternel fut mon appui.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Il m’a mis au large, Il m’a sauvé, parce qu’il m’aime.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
L’Éternel m’a traité selon ma droiture, Il m’a rendu selon la pureté de mes mains;
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Car j’ai observé les voies de l’Éternel, Et je n’ai point été coupable envers mon Dieu.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Toutes ses ordonnances ont été devant moi, Et je ne me suis point écarté de ses lois.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
J’ai été sans reproche envers lui, Et je me suis tenu en garde contre mon iniquité.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Aussi l’Éternel m’a rendu selon ma droiture, Selon la pureté de mes mains devant ses yeux.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Avec celui qui est bon tu te montres bon, Avec l’homme droit tu agis selon la droiture,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Avec celui qui est pur tu te montres pur, Et avec le pervers tu agis selon sa perversité.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Tu sauves le peuple qui s’humilie, Et tu abaisses les regards hautains.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Oui, tu fais briller ma lumière; L’Éternel, mon Dieu, éclaire mes ténèbres.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Avec toi je me précipite sur une troupe en armes, Avec mon Dieu je franchis une muraille.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Les voies de Dieu sont parfaites, La parole de l’Éternel est éprouvée; Il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Car qui est Dieu, si ce n’est l’Éternel; Et qui est un rocher, si ce n’est notre Dieu?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
C’est Dieu qui me ceint de force, Et qui me conduit dans la voie droite.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Il rend mes pieds semblables à ceux des biches, Et il me place sur mes lieux élevés.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Il exerce mes mains au combat, Et mes bras tendent l’arc d’airain.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tu me donnes le bouclier de ton salut, Ta droite me soutient, Et je deviens grand par ta bonté.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Tu élargis le chemin sous mes pas, Et mes pieds ne chancellent point.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Je poursuis mes ennemis, je les atteins, Et je ne reviens pas avant de les avoir anéantis.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Je les brise, et ils ne peuvent se relever; Ils tombent sous mes pieds.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Tu me ceins de force pour le combat, Tu fais plier sous moi mes adversaires.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi, Et j’extermine ceux qui me haïssent.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Ils crient, et personne pour les sauver! Ils crient à l’Éternel, et il ne leur répond pas!
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Je les broie comme la poussière qu’emporte le vent, Je les foule comme la boue des rues.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Tu me délivres des dissensions du peuple; Tu me mets à la tête des nations; Un peuple que je ne connaissais pas m’est asservi.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Ils m’obéissent au premier ordre, Les fils de l’étranger me flattent;
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Les fils de l’étranger sont en défaillance, Ils tremblent hors de leurs forteresses.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Vive l’Éternel, et béni soit mon rocher! Que le Dieu de mon salut soit exalté,
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Le Dieu qui est mon vengeur, Qui m’assujettit les peuples,
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Qui me délivre de mes ennemis! Tu m’élèves au-dessus de mes adversaires, Tu me sauves de l’homme violent.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
C’est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Éternel! Et je chanterai à la gloire de ton nom.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Il accorde de grandes délivrances à son roi, Et il fait miséricorde à son oint, A David, et à sa postérité, pour toujours.
