Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Au chef des chantres. Par le serviteur de l’Eternel, David, qui prononça en l’honneur du Seigneur les paroles de ce cantique, lorsque l’Eternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t’aime, ô Eternel, qui es ma force!
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Seigneur, tu es mon rocher et ma forteresse, un libérateur pour moi; mon Dieu tutélaire en qui je m’abrite, mon bouclier, mon puissant sauveur, mon rempart!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Gloire, m’écrié-je, à l’Eternel, et je suis délivré de mes ennemis!
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Déjà m’enveloppaient les liens de la mort, les torrents de la perdition me faisaient frémir;
j’étais enlacé dans les réseaux de la tombe, surpris dans les filets de la mort. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Dans ma détresse, j’invoque le Seigneur, je fais appel à mon Dieu; de son sanctuaire il entend ma voix, mon cri est monté à ses oreilles.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Soudain la terre oscille et tremble, les fondements des montagnes sont ébranlés, secoués par la colère de Dieu.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Des vapeurs s’exhalent, signe de son courroux; de sa bouche sort un feu dévorant, jaillissent de brûlantes étincelles.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Il incline les cieux et descend; sous ses pieds une brume épaisse.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Porté sur les chérubins, il vole, il plane sur les ailes du vent.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Des ténèbres il se fait une mystérieuse retraite, il s’enveloppe, comme d’un pavillon, des eaux obscures, d’opaques nuages.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
De l’éclat qui l’entoure s’élancent ses nuées, la grêle et des flammes ardentes.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Il tonne dans les cieux, l’Eternel, le Dieu suprême fait entendre sa voix, la grêle et les flammes ardentes.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Il décoche ses flèches et il les disperse, il lance des éclairs et les frappe de stupeur.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Le lit des fleuves s’est découvert, les fondements de la terre ont été mis à nu, à ta voix impérieuse, ô Eternel, au souffle du vent de ta colère.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Il étend d’en haut sa main, me saisit, me retire du sein des grandes eaux;
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
il me délivre de mon puissant ennemi, de mes adversaires trop forts pour moi.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Ils étaient à l’affût de mes malheurs, mais l’Eternel a été mon appui.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Il m’a mis au large, m’a sauvé parce qu’il m’aime.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Le Seigneur me traite selon ma droiture, il récompense la pureté de mes mains.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
C’Est que je suis fidèle aux voies du Seigneur, jamais je n’ai trahi mon Dieu.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Toutes ses lois me sont présentes, ses statuts, je ne m’en écarte point.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Attaché à lui sans réserve, je me suis tenu en garde contre mes fautes.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Oui, le Seigneur m’a rémunéré selon ma droiture, selon la pureté de mes mains, dont ses yeux sont témoins.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Tu te montres aimant pour qui t’aime, loyal envers l’homme loyal,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
sincère avec les cœurs purs, mais artificieux avec les pervers!
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Oui, tu viens en aide à un peuple humilié, et tu abaisses les yeux hautains.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Oui, tu fais briller ma lumière! L’Eternel, mon Dieu, illumine mes ténèbres.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Soutenu par lui, j’attaque un bataillon; grâce à mon Dieu, j’escalade un rempart.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Dieu puissant! parfaite est sa voie; la parole du Seigneur est infaillible, il est le bouclier de quiconque espère en lui.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Qui est Dieu, hormis l’Eternel? Qui un rocher tutélaire, si ce n’est notre Dieu?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Ce Dieu me ceint de force, et me fait suivre une voie parfaite.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Il rend mes pieds agiles comme ceux des biches, et m’installe sur mes hauteurs.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Il instruit mes mains aux combats, mes bras à manier l’arc d’airain.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tu me prêtes le bouclier de ton secours, ta droite est mon appui, ta bienveillance fait ma supériorité.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Tu donnes de l’aisance à mes pas, et empêches mes talons de chanceler.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Je poursuis mes ennemis, je les atteins; point de relâche que je ne les aie détruits.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Je les abats, ils ne pourront plus se relever, ils gisent désormais à mes pieds.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
C’Est toi qui m’as armé de vaillance pour la guerre, qui fais plier sous moi mes agresseurs;
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
mes ennemis, tu les fais fuir devant moi, et mes adversaires, j’en fais justice.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Ils s’adressent, à bout de ressources, à l’Eternel…: point de réponse!
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Je les écrase comme la poussière qu’emporte le vent, comme la fange des rues, je les pulvérise.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Tu me fais triompher des factions du peuple, tu me places à la tête des nations; des peuplades inconnues deviennent mes tributaires.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Au seul bruit de mon nom, ils se soumettent à moi, les fils d’un sol étranger me rendent hommage.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Les fils de l’étranger perdent courage, ils tremblent au fond de leurs retraites.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Vivant est le Seigneur, et béni mon rocher! Glorifié le Dieu qui me protège!
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
O Dieu, c’est toi qui me procures vengeance, qui fais tomber des peuples à mes pieds;
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
qui m’arraches à mes ennemis, me fais triompher de mes agresseurs, et échapper aux hommes de violence.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Je te rends donc grâce, Seigneur, à la face des peuples, et je chante ta gloire,
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
ô toi qui assures de grandes victoires à ton roi, qui combles de bienfaits ton oint David et sa postérité à jamais!
