Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
To victorie, the word of the Lord to Dauid; which spak the wordis of this song, in the dai in which the Lord delyuerede hym fro the hond of alle hise enemyes, and fro the hond of Saul; and he seide: Lord, my strengthe, Y schal loue thee; the Lord is my stidfastnesse, and my refuyt, and mi deliuerere.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Mi God is myn helpere; and Y schal hope in to hym. My defendere, and the horn of myn helthe; and myn vptakere.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
I schal preise, and ynwardli clepe the Lord; and Y schal be saaf fro myn enemyes.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
The sorewis of deth cumpassiden me; and the strondis of wickidnesse disturbliden me.
The sorewis of helle cumpassiden me; the snaris of deeth `bifor ocupieden me. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
In my tribulacioun Y inwardli clepide the Lord; and Y criede to my God. And he herde my vois fro his hooli temple; and my cry in his siyt entride in to hise eeris.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
The erthe was mouede togidere, and tremblede togidere; the foundementis of hillis weren troblid togidere, and weren moued togidere; for he was wrooth to hem.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Smoke stiede in the ire of hym, and fier brente out fro his face; coolis weren kyndlid of hym.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
He bowide doun heuenes, and cam doun; and derknesse was vndur hise feet.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
And he stiede on cherubym, and flei; he fley ouer the pennes of wyndis.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
And he settide derknesses his hidyng place, his tabernacle `in his cumpas; derk water was in the cloudes of the lowere eir.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Ful cleer cloudis passiden in his siyt; hail and the coolis of fier.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
And the Lord thundrid fro heuene; and the hiyeste yaf his vois, hail and the coolis of fier `camen doun.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
And he sente hise arowis, and distriede tho men; he multipliede leytis, and disturblide tho men.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
And the wellis of watris apperiden; and the foundementis of the erthe weren schewid. Lord, of thi blamyng; of the brething of the spirit of thin ire.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
He sente fro the hiyeste place, and took me; and he took me fro many watris.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He delyuerede me fro my strongeste enemyes; and fro hem that hatiden me, fro thei weren coumfortid on me.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Thei camen bifor me in the dai of my turment; and the Lord was maad my defendere.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
And he ledde out me in to breede; he maad me saaf, for he wolde me.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
And the Lord schal yelde to me bi my riytfulnesse; and he schal yelde to me bi the clennesse of myn hondis.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
For Y kepte the weies of the Lord; and Y dide not vnfeithfuli fro my God.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For alle hise domes ben in my siyt; and Y puttide not awei fro me hise riytfulnessis.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
And Y schal be vnwemmed with hym; and Y schal kepe me fro my wickidnesse.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
And the Lord schal yelde to me bi my riytfulnesse; and bi the clennesse of myn hondis in the siyt of hise iyen.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
With the hooli, thou schalt be hooli; and with `a man innocent, thou schalt be innocent.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
And with a chosun man, thou schalt be chosun; and with a weiward man, thou schalt be weiward.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
For thou schalt make saaf a meke puple; and thou schalt make meke the iyen of proude men.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
For thou, Lord, liytnest my lanterne; my God, liytne thou my derknessis.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
For bi thee Y schal be delyuered fro temptacioun; and in my God Y schal `go ouer the wal.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Mi God, his weie is vndefoulid, the speches of the Lord ben examyned bi fier; he is defendere of alle men hopynge in hym.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
For whi, who is God out takun the Lord? ethir who is God outakun oure God?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
God that hath gird me with vertu; and hath set my weie vnwemmed.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Which made perfit my feet as of hertis; and ordeynynge me on hiye thingis.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Which techith myn hondis to batel; and thou hast set myn armys as a brasun bouwe.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
And thou hast youe to me the kyueryng of thin helthe; and thi riythond hath vptake me. And thi chastisyng amendide me in to the ende; and thilke chastisyng of thee schal teche me.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Thou alargidist my paaces vndur me; and my steppis ben not maad vnstidefast.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Y schal pursue myn enemyes, and Y schal take hem; and Y schal not turne til thei failen.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
I schal al to-breke hem, and thei schulen not mowe stonde; thei schulen falle vndur my feet.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
And thou hast gird me with vertu to batel; and thou hast `supplauntid, ether disseyued, vndur me men risynge ayens me.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
And thou hast youe myn enemyes abac to me; and thou hast distried `men hatynge me.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Thei crieden, and noon was that maad hem saaf; `thei crieden to the Lord, and he herde not hem.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
And Y schal al to-breke hem, as dust bifor the face of wynd; Y schal do hem awei, as the cley of stretis.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Thou schalt delyuere me fro ayenseiyngis of the puple; thou schalt sette me in to the heed of folkis.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
The puple, which Y knewe not, seruede me; in the herynge of eere it obeiede to me.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Alien sones lieden to me, alien sones wexiden elde; and crokiden fro thi pathis.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
The Lord lyueth, and my God be blessid; and the God of myn helthe be enhaunsid.
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
God, that yauest veniaunces to me, and makist suget puplis vndur me; my delyuerere fro my wrathful enemyes.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
And thou schalt enhaunse me fro hem, that risen ayens me; thou schalt delyuere me fro a wickid man.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Therfor, Lord, Y schal knouleche to thee among naciouns; and Y schal seie salm to thi name.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Magnyfiynge the helthis of his kyng; and doynge merci to his crist Dauid, and to his seed til in to the world.
