Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Yahweh, I love you, the one who enables me to be strong.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Yahweh is like an [overhanging] rock [DOU, MET] [under which I can hide from my enemies]; he is like a strong fortress, the one who protects me; he protects me like a shield [MET] [protects a soldier]; he is the one to whom I go (for refuge/to be protected/safe), and he defends me by his great power [IDM].
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
I called out to Yahweh, who deserves to be praised, and he rescued me from my enemies.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
All around me were dangerous situations in which I might be killed [PRS]; it was as though there were huge waves [MET] that almost crashed on me and killed me.
[It was as though] the place where dead people are had ropes that were wrapped around me, or [it was as though] there was a trap [MET] that would [seize and] kill me. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
But when I was very distressed, I called out to Yahweh, and from his temple he heard me. He listened to me when I cried out [for help].
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Then the earth quaked/shook strongly [DOU]; the mountains shook very strongly from their centers [DOU] because Yahweh was angry.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
[It was as though] smoke poured out from his nostrils, and [as though] burning coals came out of his mouth.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
He opened the sky and came down with a black cloud under his feet.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
He flew, riding on the back of a creature that had wings, traveling [fast], blown along by the wind.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Darkness was all around him [like a blanket] [MET]; dark clouds, full of moisture, covered him [MET].
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Hailstones and flashes of lightning were around him; hail and burning coals fell from the sky.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Then Yahweh [spoke in a loud voice] from the sky, and [his enemies] heard his voice that sounded like thunder.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
He shot his arrows at them and caused them to scatter; His flashes of lightning caused them to become very confused (OR, to run away).
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
The bottom of the ocean became visible, and the foundations of the earth were uncovered, when Yahweh rebuked his enemies when he snorted.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
[It was as though] he reached down from heaven and grabbed me and pulled me up out of the deep ocean.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He rescued me from my strong enemies who hated me; they were very strong, with the result that I [could not defeat them].
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
When I (was distressed/had troubles), they attacked me, but Yahweh defended/protected me.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
He led me to a place where I was safe; he rescued me because he was pleased with me.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Yahweh has rewarded me because I do what is right; he has blessed me because I (am innocent/have not done things that are wrong).
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
I have obeyed Yahweh’s laws; I have not abandoned him.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
My behavior was directed by his rules; I have not stopped obeying them.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
He knows that I have not done what is wrong; I have kept myself from sinning.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
So he rewards me because I do what is right; he knows that I [SYN] have not committed sins.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Yahweh, you are faithful to those who faithfully [do what you tell them to do]; you always do what is good/right to those who do what you want them to do.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
You are kind to those who are kind to others, but you act wisely toward those who (act perversely/do bad things).
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
You save those who are humble, but you cause those who are proud to be humiliated/ashamed.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
You give light to my [soul/spirit]; you take away the darkness of my soul.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
You enable me to be strong, with the result that I can run and attack a line of enemy soldiers; with your help I can (scale/climb up) the walls [that surround my enemies’ cities].
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Everything that Yahweh my God does is perfect. We can depend on him to do what he promises. He is like a shield [MET] to protect all those who go to him for refuge.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Yahweh is [RHQ] the only one who is God; only he is like an [overhanging] rock [under which we can be safe].
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
God is the one who enables me to be strong and who keeps me safe on the roads that I walk on.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
He enables me to [walk swiftly without stumbling], like a deer walks/runs in the mountains.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
He teaches me how to use a strong/metal bow in order that I can use it to fight in battles.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Yahweh, you protect and save me with your shield; you have made me safe by your power [MTY]. I have become (strong/a great [king]) because you have helped me.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
You have cleared the road for me, with the result that now I do not slip/stumble.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
I have pursued my enemies and caught them; I did not stop until I had defeated/killed them all.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
When I strike them, they are not able to get up again; they lie on the ground, defeated.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
You have enabled me to be strong in order that I can fight battles and defeat my enemies.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
You caused my enemies to run away (OR, you enabled me to put my foot on my enemies’ necks [after I captured them and forced them to lie on the ground]); I have gotten rid of all those who hated me.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
They called out for someone to help them, but no one saved them.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
I pulverize them, with the result that they become like [MET] the dust that the wind [blows away]; I throw them out like [SIM] [people throw] dirt out into the streets.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
You enabled me to defeat those who fought against me, and appointed me to be the ruler of [many]; people whom I did not know about previously are now slaves [in my kingdom].
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
When foreigners hear about me, they (cringe/bow low before me) and they obey me.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
They are no longer courageous, and from their forts [where they were hiding] they come [to me] trembling.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Yahweh is alive! Praise the one who is like an [overhanging] rock [MET] [under which I am safe] Exalt the God who saves me!
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
He enables me to get revenge on my enemies; he causes me to defeat nations and to rule over them,
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
and he rescues me from my enemies. He has lifted me up high so that violent men could not reach me [and harm me].
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
So I praise him [and I tell] the nations [the great things that he has done].
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
He has enabled me, his king, to powerfully defeat my enemies; he faithfully loves me, David, the one he has chosen [to be king], and he will faithfully love my descendants forever.
