Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
To the chief Musician. Of the servant of Yahweh, of David, —who spake unto Yahweh the words of this song, —in the day when Yahweh had rescued him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul; and he said: — I will love thee, O Yahweh my strength!
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Yahweh, was my mountain crag and my stronghold, and my deliverer: My GOD, was my rock, I sought refuge in him, My shield, and my horn of salvation, my high tower.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
As one worthy to be praised, called I on Yahweh, —And, from my foes, was I saved.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
The meshes of death encompassed me, The torrents of perdition, made me afraid;
The meshes of hades, had surrounded me, The snares of death, had confronted me, (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
In my distress, called I on Yahweh, And, unto my God, made outcry for help, He heard, out of his temple, my voice, And my outcry for help came before him—entered into his ears!
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Then did the earth shake and quake, Even, the foundations of the mountains, were deeply moved, Yea they did shake, because he was angry.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
There went up smoke in his nostrils, and, a fire out of his mouth, devoured, Live coals, were kindled from it:
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Then he stretched out the heaven, and came down, —and, thick gloom, was under his feet;
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Then he rode on a cherub, and flew, and darted on the wings of the wind;
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Made darkness his hiding-place, Round about him—his pavilion, Darkness of waters, clouds of vapours.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Out of the brightness before him, his clouds rolled along, hail, and live coals of fire.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Then did Yahweh thunder in the heavens, and the Highest uttered his voice, —hail, and live coals of fire.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
And he sent forth his arrows and scattered them, yea, lightnings, he shot out, and confused them.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Then appeared the channels of waters, were uncovered the foundations of the world, —At thy rebuke O Yahweh, at the blast of the breath of thy nostrils.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
He sent from on high, he took me, —he drew me out of many waters.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He rescued me from my foe, in his might, and from them who hated me, because they were too strong for me:
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
They confronted me, in the day of my necessity, Then became Yahweh my stay:
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
And brought me out, into a large place, he delivered me, because he delighted in me.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Yahweh rewarded me according to my righteousness, According to the cleanness of my hands, he repaid me;
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
For I had kept the ways of Yahweh, and not broken away from my God;
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For, all his regulations, were before me, and, his statutes, did I not put from me:
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
So became I blameless with him, and kept myself from mine iniquity.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Yahweh therefore repaid me according to my righteousness, according to the pureness of my hands, before his eyes.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
With the loving, thou didst show thyself loving, —With the blameless man, thou didst show thyself blameless;
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
With the pure, thou didst show thyself pure, But, with the perverse, thou didst show thyself ready to contend.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
For, as for thee, an oppressed people, thou didst save, but, looks that were lofty, layedst thou low;
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
For, thou, didst light up my lamp, Yahweh my God, enlightened my darkness;
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
For, by thee, I ran through a troop, and, by my God, I leapt over a wall.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
As for GOD, blameless is his way, The speech of Yahweh hath been proved, A shield, he is to all who seek refuge in him.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
For who is a GOD, save Yahweh? And who is a Rock, save our God?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
The GOD who girded me with strength, and set forth, as blameless, my way:
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Planting my feet like hinds’ [feet], yea, on my high places, he caused me to stand:
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Teaching my hands to war, —so that a bow of bronze was bent by mine arms.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Thus didst thou grant me, as a shield, thy salvation, —and, thy right hand, sustained me, and, thy condescension, made me great.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Thou didst widen my stepping-places under me, so that, mine ankles, faltered not.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
I pursued my foes, and overtook them, and returned not, till they were consumed:
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
I crushed them, and they were unable to rise, They fell under my feet.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Thus didst thou gird me with strength, for the battle, Thou subduedst mine assailants under me.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
As for my foes, thou didst give me their neck, and, as for them who hated me, I destroyed them.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
They cried out, but there was none to save, unto Yahweh, but he answered them not.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Then did I beat them in pieces, like dust on the face of the wind. Like the mire in the lanes, did I scatter them.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Thus didst thou rescue me from the contentions of a people, —didst appoint me to be the head of nations, A people I had not known, served me:
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
At the hearing of the ear, they submitted to me, the sons of the foreigner, came cringing unto me:
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
The sons of the foreigner, lost heart, and came quaking out of their fortresses.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Yahweh liveth and, blessed, be my Rock, yea, exalted, be the God of my salvation:
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
The GOD, who hath avenged me, —and subjugated peoples under me:
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Who hath delivered me from my foes, —Yea, from mine assailants, hast thou set me on high, From the man of violence, hast thou rescued me.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
For this cause, will I praise thee among the nations, O Yahweh, and, to thy Name, will I sweep the strings: —
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Who hath made great the victories of his King, —and shown lovingkindness to his Anointed One, To David and to his Seed, Unto times age-abiding.
