Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
“To the chief musician, by the servant of the Lord, by David, who spoke unto the Lord the words of this song on the day that the Lord had delivered him out of the power of all his enemies, and from the hand of Saul; And he said,” I ever love thee, O Lord, my strength.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
The Lord is my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my rock, in whom I trust; my shield, and the horn of my salvation, and my high tower.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Praised, I cried, be the Lord, and from my enemies was I saved.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
The bonds of death encompassed me, and the floods of destruction made me afraid.
The bonds of hell encircled me: the snares of death seized on me. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
[When] in my distress I called upon the Lord, and unto my God I cried: he heard from his temple my voice, and my complaint came before him, even into his ears.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Then shook and trembled the earth; and the foundations of the mountains were moved; and they were shaken, because he was wroth.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Smoke went up in his anger and consuming fire out of his mouth: coals flamed forth from him.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
And he bent the heavens, and came down: and thick darkness was under his feet:
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
And he rode upon a cherub, and flew along, and he flitted by upon the wings of the wind.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
He made darkness his hiding-place, round about him as his pavilion, dark waters, thick clouds of the skies.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
From the brightness before him his thick clouds passed away, [with] hail-stones and coals of fire.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
And the Lord thundered in the heavens, and the Most High uttered forth his voice, [with] hail-stones and coals of fire.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
And he sent out his arrows, and scattered them; and he shot forth lightnings, and discomfited them.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
And then were seen the channels of the waters, and there were laid open the foundations of the world, through thy rebuke, O Lord, through the blast of the breath of thy nostrils.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
He stretched out from above [his hand], he took me; he drew me out from mighty waters.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He delivered me from my enemy, the strong, and from those that hated me, when they were too mighty for me.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
They overcame me on the day of my calamity; but the Lord became my stay.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
And he brought me forth into a large space; he delivered me, because he had delight in me.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
The Lord rewarded me according to my righteousness; according to the purity of my hands did he recompense me.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
For I have kept the ways of the Lord, and have not wickedly departed from my God.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For all his ordinances were before me, and his statutes had I not put away from me.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
I was also upright with him, and I guarded myself against my iniquity.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Therefore did the Lord recompense me according to my righteousness, according to the purity of my hands before his eyes.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
With the kind thou wilt show thyself kind; with the upright man thou wilt show thyself upright;
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
With the pure thou wilt show thyself pure; and with the perverse thou wilt wage a contest.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
For thou wilt indeed save the afflicted people; but haughty eyes wilt thou bring down.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
For thou wilt cause my light to shine: the Lord my God will enlighten my darkness.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
For [aided] by thee I run through a troop; and [helped] by my God I leap over a wall.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
As for God, —his way is perfect; the word of the Lord is tried: he is a shield to all those that trust in him.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
For who is God save the Lord? or who is a rock beside our God?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
He is the God that girdeth me with strength, and rendereth my way unobstructed.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
He maketh my feet like those of the hinds, and upon my high-places he causeth me to stand.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
He teacheth my hands for the war, so that a brazen bow is bent by my arms.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
And thou gavest me the shield of thy salvation, and thy right hand supported me: and thy meekness hath made me great.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Thou enlargest my steps under me, so that my joints do not slip.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
I pursue my enemies, and overtake them; and I return not again till I have made an end of them.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
I crush them that they are not able to rise: they fall under my feet.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
For thou hast girded me with strength for the war: thou subduest my opponents under me.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
And my enemies thou causest to turn their back to me; and those that hate me, —that I may destroy them.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
They cry, but there is none to help; unto the Lord, —but he answereth them not.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
And I beat them small as the dust before the wind: like the dirt in the streets do I cast them out.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Thou deliverest me from the contests of the people; thou appointest me to be the head of nations: a people that I know not shall serve me.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
As soon as their ear heareth they shall be obedient to me: the children of the stranger shall utter flattery unto me.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
The children of the stranger shall fade away, and come forth trembling out of their close places.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
The Lord liveth, and blessed be my Rock; and exalted be the God of my salvation;
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
The God that granteth me vengeance, and subdueth nations under me;
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
That delivereth me from my enemies: also above my opponents thou liftest me up; thou deliverest me from the man of violence.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Therefore will I give thanks unto thee among the nations, O Lord, and unto thy name will I sing praises, —
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
[To him] that maketh great the salvation of his king, and who sheweth kindness to his anointed, to David, and to his seed for ever.
