Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
(Til sangmesteren. Af HERRENS tjener David, som sang HERREN denne sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans fjenders og af Sauls hånd. Han sang: ) HERRE, jeg har dig hjerteligt kær, min Styrke!
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
HERRE, min Klippe, min Borg. min Befrier, min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Jeg påkalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Dødens Reb omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig,
Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig; (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
i min Vånde påkaldte jeg HERREN og råbte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Råb fandt ind til hans Ører!
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Da rystede Jorden og skjalv, Bjergenes Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
båret af Keruber fløj han, svæved på Vindens Vinger;
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder gennem hans Skyer.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
HERREN tordnede fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst, Hagl og Ildgløder.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Han udslyngede Pile, adsplittede dem, Lyn i Mængde og skræmmede dem.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Vandenes Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, HERRE, for din Vredes Pust.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Han udrakte Hånden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
På min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig til Værn.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Han førte mig ud i åbent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
thi jeg holdt mig til HERRENs Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
hans Bud stod mig alle for Øje, hans Lov skød jeg ikke fra mig.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som stod ham for Øje!
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Ja, min Lampe lader du lyse, HERRE, min Gud opklarer mit Mørke.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENs Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste på Højene,
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
oplærte min Hånd til Krig, så mine Arme spændte Kobberbuen!
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Du gav mig din Frelses Skjold, din højre støttede mig, din Nedladelse gjorde mig stor;
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
slog dem ned, så de ej kunde rejse sig, men lå faldne under min Fod.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
du slog mine Fjender på Flugt, mine Avindsmænd rydded jeg af Vejen.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
De råbte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Jeg knuste dem som Støv for Vinden, fejed dem bort som Gadeskarn.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
hører de om mig, lyder de mig, Udlandets Sønner kryber for mig;
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Udlandets Sønner vansmægter, slæber sig frem af deres Skjul.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
den Gud, som giver mig Hævn, tvinger Folkeslag under min Fod
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
og frier mig fra mine vrede Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn,
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed, David og hans Æt evindelig.
