Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Til Sangmesteren; af David, Herrens Tjener, som talte Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham fra alle hans Fjenders Haand og fra Sauls Haand.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Og han sagde: Herre! jeg har dig hjertelig kær, min Styrke!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Herren er min Klippe, min Befæstning og min Frelser; min Gud er min Klippe, paa hvem jeg forlader mig, mit Skjold og mit Frelsens Horn, min faste Borg.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Jeg vil paakalde Herren, som bør loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
Dødens Reb omspændte mig, og Belials Bække forfærdede mig. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Helvedes Reb omgave mig; Dødens Snarer kom over mig. (questioned)
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud; han hørte min Røst fra sit Tempel, og mit Raab til ham kom for hans Øren.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Og Jorden bævede og rystede, og Bjergenes Grundvolde skælvede; og de bævede, thi han var vred.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Der opgik Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; Gløder gnistrede ud af den.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Og han for paa Keruben og drog frem, og han fløj paa Vejrets Vinger.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Han satte Mørkhed til sit Skjul, til sit Paulun trindt omkring sig, mørke Vande og tykke Skyer.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Fra Glansen foran ham fore hans Skyer frem, Hagel og Gløder.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Og Herren tordnede i Himmelen, og den Højeste udgav sin Røst; der var Hagel og Gløder.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Og han udskød sine Pile og adspredte dem, og han lod det lyne stærkt og forfærdede dem.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Da saas Vandenes Leje, og Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, Herre! ved din Næses Aandes Vejr.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig op af de store Vande.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Han friede mig fra min stærke Fjende og fra mine Avindsmænd; thi de vare mig for stærke.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Understøttelse.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Og han førte mig ud i det frie; han frelste mig, thi han havde Lyst til mig.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Herren vederlagde mig efter min Retfærdighed; han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg er ikke funden skyldig for min Gud.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Thi alle hans Domme ere for mig, og fra hans Skikke viger jeg ikke.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Men jeg var oprigtig for ham og vogtede mig for min Synd.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter mine Hænders Renhed for hans Øjne.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Imod den fromme beviser du dig from; imod den oprigtige Mand viser du dig oprigtig;
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig forvendt.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Thi du frelser det elendige Folk, og du fornedrer de høje Øjne.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Thi du bringer min Lampe til at lyse; Herren min Gud opklarer mit Mørke.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Thi ved dig stormer jeg imod en Trop, og ved min Gud springer jeg over en Mur.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Guds Vej er fuldkommen; Herrens Tale er lutret, han er alle dem et Skjold, som tro paa ham.
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Thi hvo er en Gud uden Herren? og hvo er en Klippe uden vor Gud?
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Den Gud, som omgjorder mig med Kraft og gør min Vej fuldkommen,
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
han gør mine Fødder som Hindernes og lader mig staa fast paa mine Høje.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Han vænner mine Hænder til Striden, og mine Arme spænde Kobberbuen.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Og du giver mig din Frelses Skjold, og din højre Haand understøtter mig, og din Nedladelse gør mig stor.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Du gør Rummet vidt under mig for mine Skridt, og mine Ankler vakle ikke.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Jeg forfølger mine Fjender og naar dem og vender ikke tilbage, før jeg har udryddet dem.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Jeg knuser dem, at de ikke kunne staa op; de faldt under mine Fødder.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Og du har omgjordet mig med Kraft til Striden; du bøjede mine Modstandere under mig.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Og du har drevet mig mine Fjender paa Flugt; mine Hadere udryddede jeg.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
De raabte, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Og jeg støder dem smaa som Støv for Vejret, som Dynd paa Gader fejer jeg dem bort.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Du udfriede mig fra Folkenes Kiv, du satte mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Da deres Øren hørte om mig, adløde de mig, den fremmedes Børn smigrede for mig.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Den fremmedes Børn henvisne; de komme skælvende frem af deres Borge.
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Herren lever, højlovet er min Klippe og højt ophøjet min Frelses Gud,
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
den Gud, som giver mig Hævn, og tvinger Folkene under mig.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Du er den, som udfrier mig fra mine Fjender, du sætter mig i Sikkerhed for mine Modstandere, du redder mig fra Voldsmanden.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og lovsynge dit Navn. Stor Frelse beviser han sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod, David og imod hans Sæd evindelig.
