Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Přednímu zpěváku, služebníka Hospodinova Davida, kterýž mluvil Hospodinu slova písně této v ten den, v němž ho vysvobodil Hospodin z ruky všech nepřátel jeho i z ruky Saulovy, a řekl: Z vnitřnosti srdce miluji tě, Hospodine, sílo má.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Hospodin skála má a hrad můj, i vysvoboditel můj, Bůh silný můj, skála má, v němž naději skládám, štít můj a roh spasení mého, mé útočiště.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Chvály hodného vzýval jsem Hospodina, a od nepřátel svých byl jsem vyproštěn.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Obklíčilyť mne byly bolesti smrti, a proudové nešlechetných předěsili mne.
Bylyť jsou mne obklíčily bolesti hrobu, osídla smrti zachvátila mne. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
V úzkosti své vzýval jsem Hospodina, a k Bohu svému volal jsem, i vyslyšel z chrámu svého hlas můj, a volání mé před oblíčejem jeho přišlo v uši jeho.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Tehdy pohnula se a zatřásla země, základové hor pohnuli se, a třásli se pro rozhněvání jeho.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Dým vystupoval z chřípí jeho, a oheň zžírající z úst jeho, od něhož se uhlí rozpálilo.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Nakloniv nebes, sstoupil, a mrákota byla pod nohami jeho.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
A sedě na cherubínu, letěl, letěl na peří větrovém.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Udělal sobě z temností skrýši, vůkol sebe stánek svůj z temných vod a hustých oblaků.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Od blesku před ním oblakové jeho rozehnáni jsou, krupobití i uhlí řeřavé.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
I hřímal na nebi Hospodin, a Nejvyšší vydal zvuk svůj, i krupobití a uhlí řeřavé.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Vystřelil i střely své, a rozptýlil je, a blýskáním častým porazil je.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
I ukázaly se hlubiny vod, a odkryti jsou základové okršlku pro žehrání tvé, Hospodine, pro dchnutí větru chřípí tvých.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Poslav s výsosti, uchopil mne, vytáhl mne z velikých vod.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Vytrhl mne od nepřítele mého silného, a od těch, kteříž mne nenáviděli, ačkoli silnější mne byli.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Předstihliť jsou mne byli v den trápení mého, ale Hospodin byl mi podpora.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Kterýž vyvedl mne na prostranno, vytrhl mne, nebo mne sobě oblíbil.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých nahradil mi.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Nebo jsem ostříhal cest Hospodinových, aniž jsem se bezbožně strhl Boha svého.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Všickni zajisté soudové jeho jsou přede mnou, a ustanovení jeho neodložil jsem od sebe.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Nýbrž upřímě choval jsem se k němu, a vystříhal jsem se nepravosti své.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Protož odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých, kteráž jest před očima jeho.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Ty, Pane, s milosrdným milosrdně nakládáš, a k člověku upřímému upřímě se máš.
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
K sprostnému sprostně se ukazuješ, a s převráceným převráceně zacházíš.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Lid pak ssoužený vysvobozuješ, a oči vysoké snižuješ.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Ty zajisté rozsvěcuješ svíci mou; Hospodin Bůh můj osvěcuje temnosti mé.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Nebo v tobě proběhl jsem vojsko, a v Bohu svém přeskočil jsem i zed.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Boha tohoto silného cesta jest dokonalá, výmluvnosti Hospodinovy jsou přečištěné, onť jest štít všech, kteříž v něho doufají.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Nebo kdo jest Bohem kromě Hospodina, a kdo skalou kromě Boha našeho?
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Ten Bůh silný přepasuje mne udatností, a činí dokonalou cestu mou.
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Èiní nohy mé jako laní, a na vysokostech mých postavuje mne.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Učí ruce mé boji, tak že lámi i lučiště ocelivé rukama svýma.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tys mi také dodal štítu spasení svého, a pravice tvá podpírala mne, a dobrotivost tvá mne zvelebila.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Rozšířil jsi krokům mým místo pode mnou, a nepodvrtly se nohy mé.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Honil jsem nepřátely své, a postihl jsem je, aniž jsem se navrátil, až jsem je vyhubil.
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Tak jsem je zranil, že nemohli povstati, padše pod nohy mé.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Ty jsi zajisté mne přepásal udatností k boji, povstávající proti mně sehnul jsi pode mne.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Nýbrž dals mi šíji nepřátel mých, abych ty, kteříž mne nenáviděli, vyplénil.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Volaliť jsou, ale nebylo spomocníka k Hospodinu, ale nevyslyšel jich.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
I potřel jsem je jako prach u povětří, jako bláto na ulicích rozšlapal jsem je.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Ty jsi mne vyprostil z různic lidu, a postavils mne v hlavu národům; lid, kteréhož jsem neznal, sloužil mi.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Jakž jen zaslechli, uposlechli mne, cizozemci lhali mi.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Cizozemci svadli a třásli se v ohradách svých.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Živť jest Hospodin, a požehnaná skála má; protož buď vyvyšován Bůh spasení mého,
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Bůh silný, kterýž mi pomsty poroučí, a podmaňuje mi lidi.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Ty jsi vysvoboditel můj z moci nepřátel mých, také i nad povstávající proti mně vyvýšils mne, a od člověka ukrutného vyprostils mne.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
A protož chváliti tě budu mezi národy, ó Hospodine, a jménu tvému žalmy prozpěvovati,
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Kterýž tak důstojně vysvobozuješ krále svého, a činíš milosrdenství pomazanému svému Davidovi, i semeni jeho až na věky.
