Psaltaren 18
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Gihigugma ko ikaw, Oh Jehova, ikaw ang akong kusog.
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Si Jehova mao ang akong bato, ug akong kuta, ug ang akong manluluwas; Dios ko, akong bato nga kanimo modangup ako; Taming ko, ug ang sungay sa akong kaluwasan, ang akong hataas nga torre.
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Magatawag ako kang Jehova, nga mao ang takus pagadayegon: Busa maluwas ako gikan sa akong mga kaaway.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Ang mga gapu sa kamatayon milikus kanako, Ug ang mga baha sa pagkadilidiosnon nagapahadlok kanako,
Ang mga gapus sa Sheol milibut kanako; Ang mga lit-ag sa kamatayon midangat kanako. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Sa akong kagul-anan nagsangpit ako kang Jehova, Ug nagtu-aw ako sa akong Dios: Siya nagpatalinghug sa akong tingog gikan sa iyang templo, Ug ang akong pagtu-aw sa atubangan niya midangat sa iyang mga igdulungog.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Unya ang yuta miuyog ug mikurog; Ang mga patukoranan usab sa mga bukid minglinog Ug nangauyog (sila) tungod sa iyang kasuko.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
May miutbo nga aso gikan sa iyang ilong, Ug gikan sa iyang baba ang kalayo milamoy: Ang mga baga gisiga niini.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Gibawog usab niya ang mga langit, ug mikunsad siya. Ug ang mabaga nga kangitngit diha sa ilalum sa iyang mga tiil.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Ug siya mikabayo sa ibabaw sa usa ka querubin ug milupad; Oo, naglupad-lupad siya sa ibabaw sa mga pako sa hangin.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Gibuhat niya ang kangitngit nga iyang tagoanan, nga maoy iyang tabil nga nagalibut kaniya, Kangitngit sa mga tubig, mga mabagang dag-um sa kalangitan.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
Sa kasilaw sa atubangan niya, ang iyang mabagang dag-um nanagpangangi, Ulan-nga-yelo ug mga baga sa kalayo.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Si Jehova usab midalugdog didto sa kalangitan, Ug ang Hataas Uyamut misinggit sa iyang tingog, Ulan-nga-yelo ug mga baga sa kalayo.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Ug gipana niya ang iyang mga udyong, ug gipatibulaag niya (sila) Oo, mga kilat nga daghanan uyamut, ug nakabungkag kanila.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Unya mitungha ang mga kahiladman sa mga tubig, Ug ang mga patukoranan sa kalibutan naablihan, Sa imong pagbadlong, Oh Jehova, Tungod sa gininhawa sa imong ilong.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Mipadala siya gikan sa itaas, gikuha niya ako; Gihaw-as niya ako gikan sa daghang mga tubig.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Giluwas niya ako gikan sa akong gamhanan nga kaaway, ug gikan niadtong mga nanagdumot kanako; kay (sila) hilabihan sa pagkakusganon alang kanako.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
(Sila) mingdangat kanako sa adlaw sa akong kalisud; Apan si Jehova mao ang akong sandiganan.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Gipagawas usab ako ni Jehova ngadto sa dapit nga halapad; Giluwas niya ako, kay siya nahamuot kanako.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
Nagbalus si Jehova kanako sumala sa akong pagkamatarung; Sumala sa pagkalinis sa akong mga kamot, gitumbasan niya ako.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Kay gibantayan ko ang mga dalan ni Jehova, Ug sa pagkadautan wala ako mobulag sa akong Dios.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Kay ang tanan niyang mga tulomanon ania sa atubangan ko, Ug wala ko isalikway ang iyang kabalaoran gikan kanako.
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
Uban kaniya hingpit man usab ako, Ug naglikway ako gikan sa akong kadautan.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Busa gitumbasan ako ni Jehova sumala sa akong pagkamatarung, Sumala sa pagkalinis sa akong mga kamot diha sa atubangan sa iyang mga mata.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
Sa mga maloloy-on magapakita ikaw nga maloloy-on; Uban sa tawong hingpit, magapakita ikaw nga hingpit;
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Uban sa maputli magapakita ikaw nga maputli; Ug uban sa hiwi, magapakita ikaw nga sukwahi.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Kay ikaw magaluwas sa katawohan nga dinaugdaug; Apan pagapaubson mo ang mga mata nga palabilabihon.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Kay ikaw magadagkut sa akong lamparahan: Si Jehova nga akong Dios magahayag sa akong kangitngit.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Kay uban kanimo magabungkag ako ug mga kasundalohan; Ug uban sa akong Dios molukso ako ibabaw sa usa ka kuta.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Mahitungod sa Dios, ang iyang dalan hingpit man: Ang pulong ni Jehova inulay; Siya mao ang taming sa tanang mga modangup kaniya.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Kay kinsa ang laing Dios, gawas kang Jehova? Ug kinsa man ang usa ka bato gawas sa atong Dios,
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
Ang Dios nga nagabakus kanako sa kusog, Ug nagahingpit sa akong dalan?
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Siya ang nagahimo sa akong mga tiil nga ingon sa mga tiil sa lagsaw: Ug nagabutang kanako ibabaw sa akong mga dapit nga hataas.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Siya nagatudlo sa akong mga kamot sa pagpanggubat; Sa pagkaagi nga ang akong mga bukton nagabusog sa pana nga tumbaga.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Ikaw usab nagahatag kanako sa taming sa imong kaluwasan; Ug ang imong toong kamot ang nagasagang kanako, Ug ang imong pagka-mapuangoron nagapadaku kanako.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Gipahalapad mo ang akong mga lakang sa ubos ko, Ug wala mahadalin-as ang akong mga tiil.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Pagagukdon ko ang akong mga kaaway, ug agpason ko (sila) Dili ako motalikod nangtud nga mangaut-ut (sila)
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
Pagapatyon ko (sila) sa pagkaagi nga dili na (sila) arang makatindog: Mangapukan (sila) sa ilalum sa akong mga tiil.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Kay gibaksan mo ako sa kusog alang sa pagpanggubat: Gidaug mo tungod kanako kadtong mga mingtindog batok kanako.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Gipatalikod mo usab kanako ang mga bukobuko sa akong mga kaaway, Aron maputol ko (sila) nga mga nanagdumot kanako.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Mingtuaw (sila) apan walay bisan kinsa nga maluwas kanila: Bisan pa ngadto kang Jehova, apan siya wala motubag kanila.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Unya gidugmok ko (sila) ingon sa abug sa atubangan sa hangin; Giyabyab ko (sila) ingon sa lapuk sa kadalanan.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Giluwas mo ako gikan sa mga pakigbugno sa katawohan; Gibuhat mo ako nga pangulo sa mga nasud: Usa ka katawohan nga wala ko hiilhi magaalagad kanako.
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
Sa diha nga makadungog (sila) mahitungod kanako, magapasakup (sila) kanako; Ang mga dumuloong managpanugyan sa ilang kaugalingon kanako.
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
Ang mga dumuloong magakahanaw, Ug manggula nga magakurog gikan sa ilang mga dapit nga tinakpan.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Buhi man si Jehova; ug dalayegon ang akong bato; Ug igapahitaas ang Dios sa akong kaluwasan,
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
Bisan ang Dios nga nagapahamtang ug panimalus alang kanako, Ug nagasakup ug mga katawohan sa ilalum nako.
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
Siya magaluwas kanako gikan sa akong mga kaaway; Oo, gituboy mo ako ibabaw kanila nga mingtindog batok kanako; Giluwas mo ako gikan sa tawo nga malupigon.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Busa pagapasalamatan ko ikaw sa taliwala sa mga nasud, Oh Jehova, Ug pagaawiton ko ang mga pagdayeg sa imong ngalan.
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Dakung kaluwasan gihatag niya sa iyang hari, Ug nagapakita ug mahigugmaongkalolot sa iyang dinihog, Kang David ug sa iyang kaliwat hangtud sa walay katapusan.
