Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
E HOOLOHE mai i ka pono, e Iehova; E manao mai oe i ka'u ulono ana'ku; E maliu mai hoi kou pepeiao i ka'u pule, Mai loko ae o na lehelehe hookamani ole.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Mai kou alo pono mai e puka mai ai ka olelo no'u; E nana mai kou mau maka i na mea ewaewa ole.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
Ua hoao mai nei oe i ko'u naau; Ua ike mai nei oe ia'u i ka po; Ua hoao mai nei oe ia'u, aohe e loaa ia oe: Ua paa kuu manao aole e hoohala kuu waha.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
I na hana a kanaka, no ka olelo pono mai a kou mau lehelehe, Ua malama au ia'u iho i na aoao o ka mea e make ai.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
E hookupono mai oe i ko'u hele ana ma kou mau alanui, I ole ai ko'u mou kapuwai e pahee.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
Ua kahea aku au ia oe, no ka mea, e lohe mai no oe ia'u, e ke Akua; E haliu mai ia'u kou pepeiao, e lono mai i ka'u olelo.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
E hoike mai oe i kou lokomaikai kupaianaha, E ka mea nana ka poe hilinai e hoopakele me kou lima akau i ka poe i ku e mai.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
E malama mai oe ia'u e like me ke kii onohi o ka maka, E huna oe ia'u malalo ae o ka malu o kou mau eheu,
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
Mai ke alo mai o ka poe hewa i hooluhi mai ai ia'u, O ko'u poe enemi e make ai i hoopuni mai ia'u.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
Ua puni lakou i ko lakou momona: Ua olelo haaheo lakou me ko lakou waha.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
Ua hoopuni iho nei lakou ia makou i ko makou hele ana, Ua haka ko lakou maka me ke kulou ana ma ka lepo;
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
Me he liona pololi la e kuko ana i kana pio. Me he liona opiopio la, e moemoe malu ana ma na wahi anoano.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
E ku ae, e Iehova, e hoolapuwale ia ia, e kiola oe ia ia ilalo: E hoopakele oe i ko'u uhane i ka mea ino, i kau pahikaua;
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
I na kanaka, i ka lima on, e Iehova, I ka poe ma keia ao, i loaa ko lakou waiwai i keia ola ana, Ua hoopihaia mai e oe ko lakou opu me kou waiwai i hunaia: Ua maona ko lakou mau kamalii, A waiho no lakou i ke koena na ka lakou mau keiki hou.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
A owau hoi la, e ike auanei au i kou maka me ka pono; Aia e ala hou au me kou ano, alaila au e maha io ai.
