Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
Ihooya rĩa Daudi Wee Jehova, ta igua gũthaithana gwakwa kwa ũthingu; thikĩrĩria gũkaya gwakwa. Tega gũtũ ũigue ihooya rĩakwa, tondũ rĩtiumanĩte na mĩromo ya maheeni.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Ituĩro rĩakwa rĩa kĩhooto nĩrĩkiume kũrĩ wee; maitho maku nĩmakĩone o ũndũ ũrĩa wagĩrĩire.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
O na ũngĩthuthuuria ngoro yakwa na ũnduĩrie ũtukũ, o na ũngĩngeria, ndũrĩ ũndũ mũũru ũngĩona; nĩnduĩte atĩ ndikehia na kanua gakwa.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
Ha ũhoro wa ciĩko cia andũ, na ũndũ wa uuge wa mĩromo yaku niĩ ndũũrĩte ndĩrigagĩrĩria njĩra cia andũ arĩa mendete haaro.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
Makinya makwa nĩmarũmĩtie njĩra ciaku; magũrũ makwa matirĩ matenderũka.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
Wee Mũrungu, ngũkayagĩra tondũ nĩũnjĩtĩkaga; ndegera gũtũ na ũigue ihooya rĩakwa.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Tũma magegania ma wendo waku mũnene monekane, Wee ũhonokanagia na guoko gwaku kwa ũrĩo arĩa moragĩra harĩwe kuuma kũrĩ thũ ciao.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Menyagĩrĩra niĩ ta kĩũma kĩa riitho rĩaku; hitha kĩĩruru-inĩ kĩa mathagu maku
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
ndigakorwo nĩ andũ arĩa aaganu arĩa maatharĩkagĩra, na kuuma kũrĩ thũ cia muoyo wakwa iria cindigiicĩirie.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
Nĩmahinganĩtie ngoro ciao nyũmũ, na tuo tũnua twao tũkaaria na mwĩgaatho.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
Maahĩtĩte, rĩu nĩmandigiicĩirie, mangũũrĩire maitho, mone mweke wa kũnũnda.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
Mahaana ta mũrũũthi ũhũtĩire ndĩa yaguo, makahaana ta mũrũũthi mũnene woheirie kĩrĩa ũrenda kũnyiita.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arahũka, Wee Jehova, mangʼethere, ũmahoote; ndeithũra na rũhiũ rwaku rwa njora kuuma kũrĩ andũ arĩa aaganu.
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
Wee Jehova, honokia na guoko gwaku kuuma kũrĩ andũ ta acio, ũũhonokie kuuma kũrĩ andũ a thĩ ĩno arĩa irĩhi rĩao rĩrĩ o muoyo-inĩ ũyũ tũrĩ. Ũniinagĩra andũ arĩa wendete ngʼaragu ũkamahũũnia; ciana ciao irĩ na cia kũigana, na nĩmaigagĩra ciana cia ciana ciao mũthiithũ.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
Na niĩ-rĩ, nĩngeyonera ũthiũ waku na ũthingu; rĩrĩa ngokĩra-rĩ, nĩngaĩiganwo nĩgũkuona ũrĩa ũtariĩ.
