< Psaltaren 17 >

1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
A Prayer of David. Hear, O Jehovah, righteousness, attend my cry, Give ear [to] my prayer, without lips of deceit.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
From before thee my judgment doth go out; Thine eyes do see uprightly.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
Thou hast proved my heart, Thou hast inspected by night, Thou hast tried me, Thou findest nothing; My thoughts pass not over my mouth.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
As to doings of man, Through a word of Thy lips I have observed The paths of a destroyer;
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
To uphold my goings in Thy paths, My steps have not slidden.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
I — I called Thee, for Thou dost answer me, O God, incline Thine ear to me, hear my speech.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Separate wonderfully Thy kindness, O Saviour of the confiding, By Thy right hand, from withstanders.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me as the apple, the daughter of the eye; In shadow of Thy wings thou dost hide me.
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
From the face of the wicked who spoiled me. Mine enemies in soul go round against me.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
Their fat they have closed up, Their mouths have spoken with pride:
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
'Our steps now have compassed [him];' Their eyes they set to turn aside in the land.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
His likeness as a lion desirous to tear, As a young lion dwelling in secret places.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, O Jehovah, go before his face, Cause him to bend. Deliver my soul from the wicked, Thy sword,
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
From men, Thy hand, O Jehovah, From men of the world, their portion [is] in life, And [with] Thy hidden things Thou fillest their belly, They are satisfied [with] sons; And have left their abundance to their sucklings.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
I — in righteousness, I see Thy face; I am satisfied, in awaking, [with] Thy form!

< Psaltaren 17 >