Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
“A psalm of David.” Hear the righteous cause, O LORD! Attend to my cry; Give ear to my prayer from lips without deceit!
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
May my sentence come forth from thy presence; May thine eyes behold uprightness!
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
Provest thou my heart, visitest thou me in the night, Triest thou me like gold, thou shalt find nothing!
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
My thoughts do not vary from my lips. As to the deeds of men, Through the word of thy lips I have kept me from the paths of the destroyer.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
Support my steps in thy paths, That my feet may not slip!
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
I call upon thee, O God! for thou wilt hear me; Incline thine ear to me, and listen to my prayer!
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Show forth thy loving-kindness, O thou that savest by thy right hand Them that seek refuge in thee from their adversaries!
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Guard me as the apple of the eye; Hide me under the shadow of thy wings
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
From the wicked who assault me, From my deadly enemies who compass me about!
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
They shut up their hard heart; With their mouth they speak haughtily.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
They encompass us in all our steps; They fix their eyes upon us, that they may cast us on the ground.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
They are like a lion, eager for his prey; Like a young lion, lurking in secret places.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, O LORD! disappoint them, cast them down! Deliver me from the wicked by thy sword,
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
From men, by thy hand, O LORD! from men of the world, Whose portion is in life; whom thou loadest with thy treasure; Whose children have enough, and leave their superfluity to their children.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
But I through righteousness shall see thy face; I shall be satisfied with the revival of thy countenance.
