Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
[A Prayer by David.] Hear, Jehovah, my righteous plea; Give ear to my prayer, that doesn't go out of deceitful lips.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Let my sentence come forth from your presence. Let your eyes look on equity.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
You have proved my heart. You have visited me in the night. You have tried me, and found nothing. I have resolved that my mouth shall not disobey.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
As for the works of men, by the word of your lips, I have kept myself from the ways of the violent.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
My steps have held fast to your paths. My feet have not slipped.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
I have called on you, for you will answer me, God. Turn your ear to me. Hear my speech.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Show your marvelous loving kindness, you who save those who take refuge by your right hand from their enemies.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me as the apple of your eye. Hide me under the shadow of your wings,
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
from the wicked who oppress me, my deadly enemies, who surround me.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
They close up their callous hearts. With their mouth they speak proudly.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
They have tracked me down; suddenly they surround me. They watch closely, crouching down to the ground.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
He is like a lion that is greedy of his prey, as it were a young lion lurking in secret places.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, Jehovah, confront him. Cast him down. Deliver my soul from the wicked by your sword;
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
from men with your hand, Jehovah, from men of the world, whose portion is in this life. You fill their womb with treasure. They are satisfied with children, and they leave their wealth to their little ones.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
As for me, I shall see your face in righteousness. I shall be satisfied, when I awake, with seeing your form.
