Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
A PRAYER OF DAVID. Hear, O YHWH, righteousness, attend my cry, Give ear [to] my prayer, without lips of deceit.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
My judgment goes out from before You; Your eyes see uprightly.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
You have proved my heart, You have inspected by night, You have tried me, You find nothing; My thoughts do not pass over my mouth.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
As for doings of man, Through a word of Your lips I have observed The paths of a destroyer;
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
To uphold my goings in Your paths, My steps have not slipped.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
I called You, for You answer me, O God, incline Your ear to me, hear my speech.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Separate Your kindness wonderfully, O Savior of the confiding, By Your right hand, from withstanders.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me as the apple, the daughter of the eye; Hide me in the shadow of Your wings,
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
From the face of the wicked who spoiled me, [From] my enemies in soul who go around against me.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
They have closed up their fat, Their mouths have spoken with pride:
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
“Our steps have now surrounded [him]”; They set their eyes to turn aside in the land.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
His likeness as a lion desirous to tear, As a young lion dwelling in secret places.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, O YHWH, go before his face, Cause him to bend. Deliver my soul from the wicked, Your sword,
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
From men, Your hand, O YHWH, From men of the world, their portion [is] in life, And [with] Your hidden things You fill their belly, They are satisfied [with] sons, And have left their abundance to their sucklings.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
I—in righteousness, I see Your face; I am satisfied, in awaking, [with] Your form!
