Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
“A prayer of David.” Hear, O Lord, [the cause of] righteousness, attend unto my entreaty, give ear unto my prayer, coming from lips without deceit.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Let from thy presence my sentence come forth; let thy eyes behold what is right.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
Thou hast proved my heart; thou hast thought of me in the night; thou hast refined me—thou couldst find nothing: my purpose doth not pass beyond [the words of] my mouth.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
Among the deeds of men did I observe, by the word of thy lips, the paths of the dissolute.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
My steps held firmly to thy tracks, [and] my footsteps did not slip.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
I call on thee, for thou wilt answer me, O God: incline thy ear unto me, hear my speech.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Show marvelously thy loving-kindnesses, O thou that savest those who put their trust [in thee] from those that rise up [against them] by thy right hand.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me as the apple of the eye; conceal me under the shadow of thy wings,
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
From the wicked that despoil me, my enemies, who, to take my life, compass me about.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
They are enclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
On our steps they now encompass us: they direct their eyes to turn aside in the land.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
Every man is just like a lion that is greedy to tear his prey, and like a young lion lurking in a covert.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, O Lord, prevent him, cast him down; deliver my soul from the wicked, who is thy sword, —
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
From these men—thy hand—O Lord, from the men of this world, whose portion is in this life, and whose belly thou fillest with thy hidden treasure: they have children in plenty, and leave the rest of their substance to their babes.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
As for me, in righteousness shall I behold thy face: I shall be satisfied, when I awake, with contemplating thy likeness.
