Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
Hear the right, O LORD, attend to my cry, give ear to my prayer, that goes not out of feigned lips.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Let my sentence come forth from your presence; let your eyes behold the things that are equal.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
You have proved my heart; you have visited me in the night; you have tried me, and shall find nothing; I am purposed that my mouth shall not transgress.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
Concerning the works of men, by the word of your lips I have kept me from the paths of the destroyer.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
Hold up my goings in your paths, that my footsteps slip not.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
I have called on you, for you will hear me, O God: incline your ear to me, and hear my speech.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Show your marvelous loving kindness, O you that save by your right hand them which put their trust in you from those that rise up against them.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me as the apple of the eye, hide me under the shadow of your wings,
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
From the wicked that oppress me, from my deadly enemies, who compass me about.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
They are enclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
They have now compassed us in our steps: they have set their eyes bowing down to the earth;
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
Like as a lion that is greedy of his prey, and as it were a young lion lurking in secret places.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, O LORD, disappoint him, cast him down: deliver my soul from the wicked, which is your sword:
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
From men which are your hand, O LORD, from men of the world, which have their portion in this life, and whose belly you fill with your hid treasure: they are full of children, and leave the rest of their substance to their babes.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
As for me, I will behold your face in righteousness: I shall be satisfied, when I awake, with your likeness.
