Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
A Prayer of David. Hear the right, O LORD, attend unto my cry; give ear unto my prayer from lips without deceit.
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Let my judgment come forth from Thy presence; let Thine eyes behold equity.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
Thou hast tried my heart, Thou hast visited it in the night; Thou hast tested me, and Thou findest not that I had a thought which should not pass my mouth.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
As for the doings of men, by the word of Thy lips I have kept me from the ways of the violent.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
My steps have held fast to Thy paths, my feet have not slipped.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
As for me, I call upon Thee, for Thou wilt answer me, O God; incline Thine ear unto me, hear my speech.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Make passing great Thy mercies, O Thou that savest by Thy right hand from assailants them that take refuge in Thee.
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me as the apple of the eye, hide me in the shadow of Thy wings,
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
From the wicked that oppress, my deadly enemies, that compass me about.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
Their gross heart they have shut tight, with their mouth they speak proudly.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
At our every step they have now encompassed us; they set their eyes to cast us down to the earth.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
He is like a lion that is eager to tear in pieces, and like a young lion lurking in secret places.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Arise, O LORD, confront him, cast him down; deliver my soul from the wicked, by Thy sword;
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
From men, by Thy hand, O LORD, from men of the world, whose portion is in this life, and whose belly Thou fillest with Thy treasure; who have children in plenty, and leave their abundance to their babes.
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
As for me, I shall behold Thy face in righteousness; I shall be satisfied, when I awake, with Thy likeness.
