Psaltaren 17
1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
A prayer of David. Lord, please hear my cry for justice! Please pay attention to my call for help! Listen to the prayer of an honest man!
2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
Vindicate me before you—for you see what is right.
3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
You have observed my thoughts, you have visited me at night, you have examined me—and you have found nothing wrong. I promised myself I wouldn't say anything I shouldn't.
4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
With regard to the actions of others: I have done what you told me and I have avoided what violent people do.
5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
I have not strayed from your path; my feet have not slipped from it.
6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
God, I call out to you because I know you will answer; please listen carefully to what I have to say.
7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
Show me how wonderful your trustworthy love really is, Savior of those who come to you for protection against their enemies!
8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
Keep me safe as someone you love; hide me underneath your wings.
9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
Protect me from the attacks of the wicked who want to destroy me, from my enemies who surround me, intent on killing me.
10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
They have no compassion, and all they have to say is pure arrogance.
11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
They hunt me down and surround me, looking for the chance to knock me down in the dust.
12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
They are like lions, longing to tear their prey apart; like fierce lions crouching in ambush.
13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
Lord, stand up and confront them! Force them to back down! By your sword rescue me from the wicked!
14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
Lord, by your power, save me from people whose only thought is for this world. May they be filled with what you have in store for them, their children too, with left-overs for their grandchildren!
15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
As for me, I shall see your face in all its goodness. When I awake, I will be so pleased to see you face to face.
