Psaltaren 17

1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.

A prayer of David. Hearken, O Lord of my righteousness, attend to my petition; give ear to my prayer not [uttered] with deceitful lips.

2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.

Let my judgment come forth from thy presence; let mine eyes behold righteousness.

3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.

Thou has proved mine heart; thou hast visited [me] by night; thou hast tried me as with fire, and unrighteousness has not been found in me: [I am purposed] that my mouth shall not speak [amiss].

4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.

As for the works of men, by the words of thy lips I have guarded [myself from] hard ways.

5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.

Direct my steps in thy paths, that my steps slip not.

6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.

I have cried, for thou heardest me, O God: incline thine ear to me, and hearken to my words.

7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.

Shew the marvels of thy mercies, thou that savest them that hope in thee.

8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;

Keep me as the apple of the eye from those that resist thy right hand: thou shalt screen me by the covering of thy wings,

9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.

from the face of the ungodly that have afflicted me: mine enemies have compassed about my soul.

10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.

They have enclosed [themselves with] their own fat: their mouth has spoken pride.

11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;

They have now cast me out and compassed me round about: they have set their eyes [so as] to bow them down to the ground.

12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.

They laid wait for me as a lion ready for prey, and like a lion's whelp dwelling in secret [places].

13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;

Arise, O Lord, prevent them, and cast them down: deliver my soul from the ungodly: [draw] thy sword,

14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.

because of the enemies of thine hand: O Lord, destroy them from the earth; scatter them in their life, though their belly has been filled with thy hidden [treasures]: they have been satisfied with uncleanness, and have left the remnant [of their possessions] to their babes.

15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.

But I shall appear in righteousness before thy face: I shall be satisfied when thy glory appears.