Psaltaren 16
1 Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
Tambozoro iraho, ry Andrianañahare, toe ama’o ty fitsolohako.
2 Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
Ty hoe ty tinaroko am’ Iehovà: Ihe ro Talèko, izaho tsy aman-kasoa naho tsy ama’o.
3 För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
O noro’e an-tane atoio: ie ro talango’e, toe mampinembanembañe ahiko.
4 Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
Hampitomboeñe ty hasotria’ ze mihitrike mb’an-tsamposampo’e añe; tsy hailiko ty engan-dranon-dio’iareo, le tsy ho rambesen-tsoñiko o añara’ iareoo.
5 Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
Iehovà ro anjara-lovako naho ty fitoviko. Tohañe’o ty navike ho ahiko.
6 Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
An-toetse fanjaka ty nipoha’ o taly ho ahikoo; Eka, soa i lovakoy.
7 Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
Andriañeko t’Iehovà mpamere ahiko, ie haleñe, anare’ ty troko.
8 Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
Najadoko aoloko nainai’e t’Iehovà. Ie ty an-tañako havana eo, tsy higavingaviñe.
9 Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
Aa le tsy mahay avao ty troko, vaho mirebeke ty havokarako; mierañerañe ka ty sandriko,
10 Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
amy te tsy hapo’o an-tsikeokeok’ ao ty fiaiko, vaho tsy hado’o hahaoni-pihomahañe i Masi’oy. (Sheol h7585)
11 Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
Ampaharofoana’o ahiko ty lalan-kaveloñe; lifotse hafaleañe ty añatrefa’o; haravoravoañe nainai’e ro am-pitàn-kavana’o.
