Psaltaren 16
1 Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
Bjarga mér, ó Guð, því að hjá þér leita ég skjóls.
2 Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
Ég sagði við Drottin: „Þú ert minn Drottinn, þú ert mín eina hjálp.“
3 För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
Ég þrái samfélag við trúaða fólkið í landinu, á því hef ég alla mína velþóknun.
4 Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
Þeir sem kjósa sér annan guð uppskera þrengingu og tár. Ekki vil ég snerta við fórnum þeirra né nefna guði þeirra á nafn.
5 Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
Drottinn er arfleifð mín. Hann er fjársjóður minn og fögnuður alla daga! Hann verndar allar eigur mínar.
6 Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
Hann hefur gefið mér unaðsreit að erfð.
7 Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
Ég lofa Drottin sem gefur mér góð ráð. Á nóttunni leiðbeinir hann mér og segir mér hvað gera skuli.
8 Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
Drottinn hverfur mér aldrei úr huga. Af því að hann er með mér hrasa ég hvorki né fell.
9 Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
Nú fagnar andi minn, líkami og sál
10 Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
því að þú munt ekki skilja mig eftir meðal hinna dánu né leyfa að þinn elskaði rotni í gröfinni. (Sheol h7585)
11 Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
Þú hefur leyft mér að lifa og fagna. Ég mun njóta þeirrar miklu gleði að lifa með þér að eilífu!
