Psaltaren 16
1 Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
En Miktam af David. Vogt mig, Gud, thi jeg lider paa dig!
2 Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
Jeg siger til HERREN: »Du er min Herre; jeg har ikke andet Gode end dig.
3 För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
De hellige, som er i Landet, de er de herlige, hvem al min Hu staar til.«
4 Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
Mange Kvaler rammer dem, som vælger en anden Gud; deres Blodofre vil jeg ikke udgyde, ej tage deres Navn i min Mund.
5 Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
HERREN er min tilmaalte Del og mit Bæger. Du holder min Arvelod i Hævd.
6 Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
Snorene faldt mig paa liflige Steder, ja, en dejlig Arvelod tilfaldt mig.
7 Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
Jeg vil prise HERREN, der gav mig Raad, mine Nyrer maner mig, selv om Natten.
8 Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
Jeg har altid HERREN for Øje, han er ved min højre, jeg rokkes ikke.
9 Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
Derfor glædes mit Hjerte, min Ære jubler, endogsaa mit Kød skal bo i Tryghed.
10 Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
Thi Dødsriget giver du ikke min Sjæl, lader ikke din hellige skue Graven. (Sheol h7585)
11 Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
Du lærer mig Livets Vej; man mættes af Glæde for dit Aasyn, Livsalighed er i din højre for evigt.
