Psaltaren 16
1 Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
Miktam. Davidov. Čuvaj me, Bože, jer se tebi utječem.
2 Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
Jahvi rekoh: “Ti si moj gospodar, nema mi blaženstva bez tebe!”
3 För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
Za svetima što su u zemlji sav plamtim od čežnje!
4 Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
Gomilaju patnje moje koji slijede bogove tuđe. Ja im ljevanica nalijevat' neću, ime im spominjat' neću usnama.
5 Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
Jahve mi je baština i kalež: Ti u ruci držiš moju sudbinu.
6 Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
Na divnu zemlju padoše mi konopi, vrlo mi je mila moja baština.
7 Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
Blagoslivljam Jahvu koji me svjetuje te me i noću srce opominje.
8 Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
Jahve mi je svagda pred očima; jer mi je zdesna, neću posrnuti.
9 Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
Stog' mi se raduje srce i kliče duša, i tijelo mi spokojno počiva.
10 Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
Jer mi nećeš ostavit' dušu u Podzemlju ni dati da pravednik tvoj truleži ugleda. (Sheol h7585)
11 Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
Pokazat ćeš mi stazu u život, puninu radosti pred licem svojim, sebi zdesna blaženstvo vječno.
