Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Hemdusana! Yahni medhiyilenglar! Berheq, bundaq qilish shérindur; Xudayimizni küylenglar! Medhiye oqush insan’gha yarishidu.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Perwerdigar Yérusalémni bina qilmaqta; Israilning sürgün qilin’ghanlirini U yighip kélidu;
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
U köngli sunuqlarni dawalaydu; Ularning yarilirini tangidu.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
U yultuzlarning sanini sanaydu; Ularning hemmisige bir-birlep isim qoyidu.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Ulughdur Rebbimiz, zor qudretliktur; Uning chüshinishi cheksizdur.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Perwerdigar yawash möminlerni yölep kötüridu; Rezillerni yergiche töwen qilidu.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Perwerdigargha teshekkürler bilen naxsha éytinglar; Küylerni chiltargha tengshep éytinglar!
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
U asmanni bulutlar bilen qaplitidu, Zémin’gha yamghurni békitidu, Taghlarda ot-chöplerni östüridu;
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Mallargha ozuq, Tagh qaghisining chüjiliri zarlighanda, ulargha ozuq béridu;
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
At küchidin U zoq almaydu; Ademning chebdes putlirini xursenlik dep bilmeydu;
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
Perwerdigar belki Özidin eyminidighanlarni, Özining özgermes muhebbitige ümid baghlighanlarni xursenlik dep bilidu.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Perwerdigarni maxtanglar, i Yérusalém; Xudayingni medhiyile, i Zion.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
Chünki U derwaziliringning taqaqlirini mehkem qilidu; Séningde turuwatqan perzentliringge bext-beriket berdi.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
U chet-chégraliringda aram-tinchliq yürgüzidu, Séni bughdayning ésili bilen qanaetlendüridu.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
U Öz emr-bésharetlirini yer yüzige ewetidu; Uning söz-kalami intayin téz yügüridu.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
U aq qarni yungdek béridu, Qirawni küllerdek tarqitidu.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Uning muzini nan uwaqliridek qilip parchiliwétidu; Uning soghuqi aldida kim turalisun?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
U sözini ewetip, ularni éritidu; Uning shamilini chiqirip, sularni aqquzidu.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
U Öz söz-kalamini Yaqupqa, Belgilimilirini hem hökümlirini Israilgha ayan qilidu;
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
U bashqa héchbir elge mundaq muamile qilmighandur; Uning hökümlirini bolsa, ular bilip baqqan emes. Hemdusana!
