Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Monkamfo Awurade. Ɛyɛ sɛ wɔto ayɛyie dwom ma yɛn Onyankopɔn, ɛyɛ fɛ na ɛfata sɛ wɔkamfo no!
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Awurade kyekyere Yerusalem; Ɔboaboa Israel nnommumfoɔ ano.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Ɔsa wɔn a wɔn akoma abotoɔ yadeɛ na ɔkyekyere wɔn akuro.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Ɔnim nsoromma no dodoɔ na ɔde obiara din frɛ no.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Yɛn Awurade so, na ne tumi yɛ kɛseɛ; yɛrente nʼase nwie.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Awurade wowa ahobrɛasefoɔ na ɔtoto amumuyɛfoɔ hwe fam.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Monto aseda nnwom mma Awurade. Momfa sankuo nto dwom mma yɛn Onyankopɔn.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Ɔde omununkum kata ɔsoro ani; ɔde osutɔ ma asase ma ɛserɛ nyini wɔ nkokoɔ so.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Ɔma anantwie aduane na sɛ anene mma su a, ɔma wɔn aduane.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Ɛnyɛ ɔpɔnkɔ ahoɔden na nʼani sɔ na ɛnyɛ onipa ahoɔden nso.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
Na mmom, Awurade ani sɔ nnipa a wɔsuro no, wɔn a wɔde wɔn ho to nʼadɔeɛ a ɛnsa da no so no.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Momma Awurade so, Ao Yerusalem; kamfo wo Onyankopɔn, Ao Sion,
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
ɔma wʼapono akyi adaban yɛ den na ɔhyira wo nkurɔfoɔ a wɔte wo mu.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Ɔma wʼahyeɛ so dwo na ɔde ayuo amapa ma wo.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Ɔsoma nʼahyɛdeɛ kɔ asase so; nʼasɛm tu mmirika ntɛm so.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Ɔtrɛ sukyerɛmma mu sɛ odwan ho nwi, na ɔpete obosuo nsukyeneeɛ sɛ nsõ.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Ɔtoto asukɔtweaa gu fam sɛ mmosea. Hwan na ɔbɛtumi agyina nʼawɔ denden no ano?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Ɔsoma nʼasɛm no ma ɛnane no; ɔhwanyane ne mframa, na nsuo tene.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Wada nʼasɛm adi akyerɛ Yakob, ne mmara ne ɔhyɛ nsɛm akyerɛ Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Ɔnyɛɛ yei mmaa aman foforɔ biara; wɔnnim ne mmara. Monkamfo Awurade!
