Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Mutendereze Mukama! Kubanga kirungi okutenderezanga Katonda waffe; kubanga ajjudde ekisa, n’oluyimba olw’okumutenderezanga lumusaanira.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Mukama azimba Yerusaalemi; era akuŋŋaanya Abayisirayiri abaali mu buwaŋŋanguse.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Azzaamu amaanyi abo abalina emitima egimenyese, era ajjanjaba ebiwundu byabwe.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Mukama ategeka omuwendo gw’emmunyeenye; era buli emu n’agituuma erinnya.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Mukama waffe mukulu era wa kitiibwa; amaanyi g’obuyinza bwe tegatendeka, n’okutegeera kwe tekuliiko kkomo.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Mukama awanirira abawombeefu, naye abakola ebibi abasuulira ddala wansi.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Muyimbire Mukama ennyimba ez’okumwebaza; mumukubire entongooli ezivuga obulungi.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Mukama abikka eggulu n’ebire, ensi agitonnyeseza enkuba, n’ameza omuddo ne gukula ku nsozi.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Ente aziwa emmere, ne bannamuŋŋoona abato abakaaba abaliisa.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Essanyu lya Mukama teriri mu maanyi ga mbalaasi, wadde mu magulu g’omuntu,
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
wabula Mukama asanyukira abo abamussaamu ekitiibwa, era abalina essuubi mu kwagala kwe okutaggwaawo.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Tendereza Mukama ggwe Yerusaalemi, tendereza Katonda wo ggwe Sayuuni,
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
kubanga ebisiba enzigi zo, ye abinyweza, n’abantu bo abasulamu n’abawa omukisa.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Aleeta emirembe ku nsalo zo; n’akukkusa eŋŋaano esinga obulungi.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Aweereza ekiragiro kye ku nsi; ekigambo kye ne kibuna mangu.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Ayaliira omuzira ku ttaka ne gutukula ng’ebyoya by’endiga enjeru, n’omusulo ogukutte n’agusaasaanya ng’evvu.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Omuzira agukanyuga ng’obuyinjayinja; bw’aleeta obutiti ani ayinza okubusobola?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Mukama aweereza ekigambo kye, omuzira ne gusaanuuka; n’akunsa empewo, amazzi ne gakulukuta.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Yategeeza Yakobo ekigambo kye; Isirayiri n’amanya amateeka ga Mukama n’ebiragiro bye.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Tewali ggwanga na limu lye yali akolaganye nalyo bw’atyo; amawanga amalala tegamanyi mateeka ge. Mutendereze Mukama!
