Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Alleluia. Laudate Dominum quoniam bonus est psalmus: Deo nostro sit iucunda, decoraque laudatio.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Ædificans Ierusalem Dominus: dispersiones Israelis congregabit.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Qui sanat contritos corde: et alligat contritiones eorum.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Qui numerat multitudinem stellarum: et omnibus eis nomina vocat.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Magnus Dominus noster, et magna virtus eius: et sapientiæ eius non est numerus.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Suscipiens mansuetos Dominus: humilians autem peccatores usque ad terram.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Præcinite Domino in confessione: psallite Deo nostro in cithara.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Qui operit cælum nubibus: et parat terræ pluviam. Qui producit in montibus fœnum: et herbam servituti hominum.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Qui dat iumentis escam ipsorum: et pullis corvorum invocantibus eum.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Non in fortitudine equi voluntatem habebit: nec in tibiis viri beneplacitum erit ei.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
Beneplacitum est Domino super timentes eum: et in eis, qui sperant super misericordia eius.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Alleluia. Lauda Ierusalem Dominum: lauda Deum tuum Sion.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
Quoniam confortavit seras portarum tuarum: benedixit filiis tuis in te.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Qui posuit fines tuos pacem: et adipe frumenti satiat te.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Qui emittit eloquium suum terræ: velociter currit sermo eius.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Qui dat nivem sicut lanam: nebulam sicut cinerem spargit.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Mittit crystallum suum sicut buccellas: ante faciem frigoris eius quis sustinebit?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Emittet verbum suum, et liquefaciet ea: flabit Spiritus eius, et fluent aquæ.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Qui annunciat verbum suum Iacob: iustitias, et iudicia sua Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Non fecit taliter omni nationi: et iudicia sua non manifestavit eis. Alleluia.
