Psaltaren 147

1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

Idaydayawyo ni Yahweh, ta nasayaat nga agkanta kadagiti pammadayaw iti Diostayo, makaay-ayo ken rumbeng laeng ti panagdayaw.

2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

Bangbangonen ni Yahweh ti Jerusalem, um-ummongenna dagiti naiwara a tattao ti Israel.

3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

Ag-agasanna dagiti naburak ti pusona ken bedbedbedanna dagiti sugatda.

4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

Bilbilangenna dagiti bituen, ket panpanagananna amin ida.

5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

Naindaklan ti Apotayo, ken nakakaskasdaaw ti pannakabalinna, saan a matukod ti pannakaawatna.

6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

Itagtag-ay ni Yahweh dagiti maidaddadanes, tumtumbaenna dagiti nadangkes iti daga.

7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

Kantaanyo ni Yahweh nga addaan ti panagyaman, agkantakayo kadagiti pammadayaw iti Diostayo babaen iti arpa.

8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

Ab-abbonganna ti langit kadagiti ulep ken mangisagsagana ti tudo nga agpaay iti daga, a mangpatubo iti ruot kadagiti banbantay.

9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

Mangmangted isuna iti taraon kadagiti ayup ken kadagiti sibong ti wak inton umarikiakda.

10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

Saan a maragsakan isuna iti pigsa ti kabalio, saan a may-ayo isuna iti pigsa kadagiti saka ti maysa a tao.

11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

Maay-ayo ni Yahweh kadagiti agraem kenkuana, dagiti mangnamnama iti kinapudnona iti tulagna.

12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

Idaydayawmo ni Yahweh, O Jerusalem, idaydayawmo ti Diosmo, O Sion.

13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

Ta palpalagdaenna dagiti ruanganmo, ken benbendisionanna dagiti annakmo.

14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

Mangmangyeg isuna iti panagrang-ay iti uneg dagiti beddengmo, penpennekennaka iti kasasayaatan a trigo.

15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

It-itedna ti bilinna iti daga, napartak nga agtartaray dagiti bilinna.

16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

Ar-aramidenna ti niebe a kas iti ules a naaramid iti buok ti karnero, iwarwarasna ti yelo a kas kadagiti dapo.

17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

Iwarwarasna ti uraro a kasla kadagiti maregmeg, siasino ti makaibtur ti lam-ek nga iyegna?

18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

It-itedna ti bilinna ken matunawda, pagpulpul-oyenna ti angin ken pagay-ayusenna ti danum.

19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

Impakaammona ti saona kenni Jacob, dagiti alagadenna, ken dagiti nalinteg a pangngeddengna iti Israel.

20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

Saanna nga inaramid daytoy iti sabali a nasion, ken no maipapan kadagiti pangngeddengna, saanda nga ammo. Idaydayawyo ni Yahweh.