Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Louwe SENYÈ a! Paske li bon pou chante lwanj a Bondye nou an. Paske se agreyab epi lwanj Li se dous.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
SENYÈ a ap ranfòse Jérusalem. Li ranmase egzile Israël yo.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Li geri (sila) ak kè kase yo e mete pansman sou blesi yo.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Li konte fòs kantite zetwal yo. Li bay non a yo tout.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Gran se SENYÈ nou an e Li ranpli ak fòs. Bon konprann Li an san limit nèt.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
SENYÈ a bay soutyen a aflije yo. Li fè mechan yo bese desann jis rive atè.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Chante a SENYÈ a ak remèsiman. Chante lwanj a Bondye nou an sou gita,
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
ki kouvri syèl la ak nwaj yo, ki founi lapli pou tè a, ki fè zèb yo grandi sou mòn yo.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Li bay bèt la manje li, ak jenn kòbo k ap kriye yo.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Li pa pran plezi nan fòs cheval la. Li pa pran plezi nan janm a moun.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
SENYÈ a bay favè a (sila) ki krent Li yo, (sila) ki tann lanmou dous Li yo.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Louwe SENYÈ a, O Jérusalem! Louwe Bondye ou a, O Sion!
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
Paske Li te fòtifye ba fè nan pòtay ou yo; Li te beni fis ou yo anndan w.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Li fè lapè anndan lizyè ou yo. Li satisfè ou ak meyè kalite ble.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Li voye lòd Li sou latè. Pawòl Li kouri byen vit.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Li bay lanèj kon lenn. Li gaye lawouze glase kon sann.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Li jete voye glas Li kon ti mòso. Se kilès ki kab kanpe devan fredi Li a?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Li voye pawòl Li pou fonn yo. Li fè van Li soufle e dlo yo koule.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Li deklare pawòl Li yo a Jacob, règleman Li yo ak òdonans Li yo a Israël.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Li pa t aji konsa avèk okenn lòt nasyon. Selon òdonans Li yo, yo pa konnen yo. Louwe SENYÈ a!
