< Psaltaren 147 >

1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Louez l’Éternel! Car il est beau de célébrer notre Dieu, Car il est doux, il est bienséant de le louer.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
L’Éternel rebâtit Jérusalem, Il rassemble les exilés d’Israël;
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Il guérit ceux qui ont le cœur brisé, Et il panse leurs blessures.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Il compte le nombre des étoiles, Il leur donne à toutes des noms.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Notre Seigneur est grand, puissant par sa force, Son intelligence n’a point de limite.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
L’Éternel soutient les malheureux, Il abaisse les méchants jusqu’à terre.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Chantez à l’Éternel avec actions de grâces, Célébrez notre Dieu avec la harpe!
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Il couvre les cieux de nuages, Il prépare la pluie pour la terre; Il fait germer l’herbe sur les montagnes.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Il donne la nourriture au bétail, Aux petits du corbeau quand ils crient,
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Ce n’est pas dans la vigueur du cheval qu’il se complaît, Ce n’est pas dans les jambes de l’homme qu’il met son plaisir;
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
L’Éternel aime ceux qui le craignent, Ceux qui espèrent en sa bonté.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Jérusalem, célèbre l’Éternel! Sion, loue ton Dieu!
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
Car il affermit les barres de tes portes, Il bénit tes fils au milieu de toi;
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Il rend la paix à ton territoire, Il te rassasie du meilleur froment.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Il envoie ses ordres sur la terre: Sa parole court avec vitesse.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Il donne la neige comme de la laine, Il répand la gelée blanche comme de la cendre;
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Il lance sa glace par morceaux; Qui peut résister devant son froid?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Il envoie sa parole, et il les fond; Il fait souffler son vent, et les eaux coulent.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Il révèle sa parole à Jacob, Ses lois et ses ordonnances à Israël;
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Il n’a pas agi de même pour toutes les nations, Et elles ne connaissent point ses ordonnances. Louez l’Éternel!

< Psaltaren 147 >