Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Mikafu Yehowa. Aleke mehenyoe be woadzi kafukafuha na míaƒe Mawu la o! Aleke wòhevivina, eye wòdze be woakafui!
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Yehowa gbugbɔ tso Yerusalem du la, eye wòkplɔ Israel ƒe aboyomewo gbɔe.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Eda gbe le ame siwo ƒe dzi gbã la ŋu, eye wòbla woƒe abiwo na wo.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Eyae ɖo xexlẽme na ɣletiviwo, eye wòyɔa ɖe sia ɖe ƒe ŋkɔ.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Gãe nye míaƒe Aƒetɔ la, eye eƒe ŋusẽ tri akɔ ŋutɔ, seɖoƒe meli na eƒe gɔmesese o.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Yehowa kpɔa ame siwo bɔbɔa wo ɖokui la dzi, ke etsɔ ame vɔ̃ɖi ya xlã ɖe anyigba.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Midzi ha na Yehowa kple akpedada, eye miƒo ha na míaƒe Mawu la kple kasaŋku.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Etsɔa lilikpo xea yamee, eye wònana tsi dzana ɖe anyigba la dzi hewɔnɛ be gbe miena ɖe togbɛwo dzi.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Enaa nuɖuɖu nyiwo kple akpaviã siwo le xɔxlɔ̃m nɛ.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Eƒe dzidzɔ mele sɔ ƒe ŋusẽ me loo, alo amegbetɔ ƒe afɔ me o;
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
ke boŋ Yehowa ƒe dzidzɔkpɔkpɔ le ame siwo vɔ̃nɛ la me, ame siwo tsɔa woƒe mɔkpɔkpɔ dana ɖe eƒe lɔlɔ̃ si meʋãna o la dzi.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
O! Yerusalem, do Yehowa ɖe dzi, O! Zion, kafu wò Mawu la,
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
elabena eyae glã wò agbowo ƒe gametiwo, eye wòyra ame siwo le mewò.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Ena ŋutifafa le wò liƒowo dzi, eye wòtsɔ mɔlu nyuitɔ ɖi ƒo na wòe.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Eɖo eƒe sedede ɖe anyigba la dzi, eye eƒe nya kaka kple du ɖo teƒewo.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Ekaka tsikpe abe ɖetifu ene, eye wòkaka afu abe dzofi ene.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Eɖo kpetsi ɖe anyigba abe kpekui ene. Ame ka ate ŋu anɔ te ɖe wò ya fafɛ la nu?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Edɔ eƒe nya ɖa, eye wòlolo wo. Ede ŋusẽ eƒe yawo me, eye tsiwo de asi sisi me.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Eɖe eƒe nya fia Yakob eye wòɖe eƒe sewo kple sededewo fia Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Mewɔ esia na dukɔ bubu aɖeke o, eye womenya eƒe sewo o. Mikafu Yehowa.
